Mister du en…


Det finns visst undersökningar som visar hur lång tid det tar att hitta en gemensam bekant när man träffar och börjar prata med en helt okänd människa.

Vi sjunger i guldkåpor i vår kör GUG - Gamla Uppsala Gospel.

Vi sjunger i guldkåpor i vår kör GUG – Gamla Uppsala Gospel.

Ikväll tog det inte lång tid alls när jag skjutsade hem körkompisen Annika efter sångövningen. Vi sjunger båda i altstämman men hade i princip bara hejat på varandra tidigare. Ikväll fick jag anledning att fråga om hon ville ha skjuts hem – och fick bilen full in till stan. Genast började det gamla vanliga snacket när människor som inte känner varandra träffas: ”Var jobbar du? Aha, men där känner ju jag NN…” Eller: ”Va? Tänk, där har NN och NN jobbat…” Eller: ”Jaså, har NN slutat, varför då?”.

Nå, jag har haft en arbetskamrat som nu jobbar på samma arbetsplats som Annika. Jag var ledsen när han slutade, för det var en bra sort och trevlig dessutom. Men nu jobbar han där och jag har fått en ny stämkompis i kören. Give and take… 😉

Annonser

Om Ewa

Ju äldre jag blir desto mer fascinerad blir jag av möten. Inte sammanträden, utan de stunder i livet när jag verkligen möter någon - i en blick, i ett samförstånd, i en åsikt, en insikt, en aha-upplevelse. En bebis genomträngande, avslöjande blick, min hundkompis Mira som förstår när jag mår dåligt, bästa vännen L som skickar ett sms just i den stund jag behöver det som mest. Sånt vill jag skriva om!
Det här inlägget postades i Just nu och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s