Idag vet jag varför


I morgon är det ett helt år sen jag bloggade senast. Jag är lite ringrostig, med andra ord, men idag blev jag påmind om varför jag startade den här bloggen – som sedan dess har slirat utanför huvudspåret lite.

Möten med människor är det som engagerar mig mest. Spelar ingen roll om det är mötet i en blick med en kvinna som tigger på gatan, en busig blick hos ett barn eller ett djupt samtal med en nära eller nyfunnen vän. När man möts på riktigt känns det i hjärteroten, eller hur?

Idag hade vi avdelningsdag och pratade i olika konstellationer om vilka personligheter vi är och hur vi interagerar med varandra. Vi hade gjort personlighetstester som resulterade i en slags färganalys och jag var grön+blå i grundbeteendet (läs privat) och grön+gul i det anpassade beteendet (läs på jobbet) vilket betyder att jag är lite mer på i yrkeslivet och lite mer avvaktande privat (fast jag tror inte det stämmer). Vi har fått personlig feedback i 1,5 timme och idag fick alltså hela avdelningen dissekera färgerna i olika konstellationer. Vi fick mötas och stöta och blöta(s), ivrigt påhejade av en expert i ämnet. Karaktärisera varandra. Ge konstruktiv kritik. Grupp(sam)arbeta.

Nå, det var givande på många sätt. Att lära känna varandra på jobbet är både betydelsefullt och trevligt. Men det allra mest givande mötet hade jag efter avdelningsdagens slut. Då fick jag, tillsammans med en relativt ny kollega, träffa en sjukhuspräst som jag hade en första telefonkontakt med igår. En sjukhuspräst som jag fått tips om som presumtivt lämplig talesperson i den kommande kampanjen #mittljus under allhelgonahelgen. Vi ska lyfta sorgen som vi alla förr eller senare möter i livet, och det behövs en klok person som kan sätta ord på det vi bär inom oss.

Denna präst slog direkt an en ton inom mig, per telefon igår. Det fysiska mötet ansikte mot ansikte idag överträffade känslan jag fick i går. Mötet som jag trodde skulle ta 20 minuter tog över en timme, och jag hade så gärna velat prata mer. Tömma mitt inre, prata om sorgen efter min far som varit död i 19 år men som lever kvar inom mig. Höra mer av hens tankar och reflektioner om livet. Fråga om hens möten med människor, hens livsval, hens tankar om liv och död och allt däremellan.

Men inte nog med det. Kollegan, som jag inte känner särskilt väl, blev personlig och delade med sig av sin ganska färska sorg. Jag fångades av hens starka uttryckssätt, fascination över att få arbeta i en organisation som arbetar med insidan och av engagemanget för att bidra till att frigöra andra i att VÅGA sörja, våga prata, våga dela, våga låta sorgen finnas.

Det finns tillfällen när jag frågar mig varför jag jobbar där jag jobbar. Idag behövde jag inte fråga. Just idag vet jag precis varför.

Advertisements

Om Ewa

Ju äldre jag blir desto mer fascinerad blir jag av möten. Inte sammanträden, utan de stunder i livet när jag verkligen möter någon - i en blick, i ett samförstånd, i en åsikt, en insikt, en aha-upplevelse. En bebis genomträngande, avslöjande blick, min hundkompis Mira som förstår när jag mår dåligt, bästa vännen L som skickar ett sms just i den stund jag behöver det som mest. Sånt vill jag skriva om!
Det här inlägget postades i Berörd, Möten, Reflektion och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Idag vet jag varför

  1. Margaretha skriver:

    Du är min dotter – känner igen mig

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s