Semesterkroppen gör ont


Oj, tiden går fort! Redan åtta dagar sen jag skrev senast, sedan den fullmatade jobbhelgen, redan semester… Nåja, bara två veckor nu, sen blir det jobb i två veckor och SEN semester i fyra. Men först blev det långhelg med (kallt) midsommarfirande – picknick på Hammarskogs herrgård och middag hemma på kvällen. Lugnt och stilla med trötta människor som behövde vila, precis som jag.

Har redan läst ut två av semesterböckerna, men en ansenlig hög återstår. Jag sover, vilar, läser, pysslar, klipper och klistrar ett fotoalbum som snart är klart. Rör på mig alldeles för lite, men idag blev det sammanlagt två timmars promenerande i Stockholm på  min dejt med maken. Han åkte i förväg på jobb och jag kom efter.

KrokodilerElefantSydsudanSalladslunch på centralen och sedan Fotografiska. Sebastião Salgados fantastiska och enorma utställning Genesis, med bilder från stora delar av världen, allt i mäktigt svartvitt – ett ”kärleksbrev till vår planet, en hyllning till vårt ursprung och en påminnelse om vad vi har att förvalta”. (Enda frågetecknet var samarbetet med Audi – när nu utställningen präglades av miljötänk och vikten av att förvalta jorden långsiktigt hållbart…)

Sydsudan, Namibia, Brasilien, Etiopien, Botswana, Sandwichöarna(?), Gran Canyon, elefanter, pingviner, leoparder, regnskog, klippor, hav, isberg… you name it. Helt fantastiskt. Några bilder svepte jag snabbt förbi men några kunde jag ha stått och tittat på  i långliga tider. Tänk att få chansen att uppleva och fota så…!

Väl hemma helt utpumpad. Ont i hela kroppen, som träningsvärk överallt. Och det beror knappast på att jag tog ut mig – tänker att det snarare handlar om en kropp som går ner i varv. Som släpper anspänningen. Som kopplar av. Därför är det bra med två veckors semester nu, lite jobb emellan och sen en riktig semester när kroppen är beredd och har gått ner i tempo. Därför gör det inget att vädret är sisådär nu, för då blir jag inte stressad av att ligga kvar i sängen med frukost och en bok, eller somna om när kroppen känner för det. Nu får den bestämma, det mesta i alla fall.

Men det var värt besväret att ta kroppen till Stockholm i dag, faktiskt!
Stockholm

 

Advertisements

Om Ewa

Ju äldre jag blir desto mer fascinerad blir jag av möten. Inte sammanträden, utan de stunder i livet när jag verkligen möter någon - i en blick, i ett samförstånd, i en åsikt, en insikt, en aha-upplevelse. En bebis genomträngande, avslöjande blick, min hundkompis Mira som förstår när jag mår dåligt, bästa vännen L som skickar ett sms just i den stund jag behöver det som mest. Sånt vill jag skriva om!
Det här inlägget postades i Just nu, Vackert och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s