Sorg och glädje i ärkebiskopsskiftet


Antje_äbDet är svårt att samla tankarna efter en sån här helg. Det är svårt att formulera nåt annat än det som många redan har formulerat. Antje Jackelén har tagits emot och installerats som ny ärkebiskop – en historisk händelse eftersom det dröjde 850 år innan det kom en kvinna på den posten. Och vilken kvinna, sen! Hon är kompetent och knivskarp och kommer att klara detta med glans. Det här blir bra!

Det är en glädjens dag! En dag då vi i Svenska kyrkan kan sträcka på oss av både stolthet och glädje, och jag önskar vår nya ärkebiskop allt gott och Guds välsignelse.

IMG_0704Samtidigt har jag inte hunnit hämta mig från vemodets och saknadens dag igår. Den dag då mitt samarbete med Anders Wejryd avslutades, efter åtta år. Jag var med när han valdes till ärkebiskop den 30 mars 2006, vi tillbringade ett intensivt dygn tillsammans då, när han gav 28 intervjuer på lika många timmar och sedan har det rullat på. Jag har uppskattat honom mer och mer för varje år som gått. Han är en person som ser sina medarbetare, som tackar för vardagsinsatser, som sprider glädje omkring sig.

Jag kommer verkligen att sakna ärkebiskopen Anders, men också människan. Inte bara för att mitt jobb blir annorlunda nu när han försvinner, utan främst för den han är. Jag har följt honom med kameran från dag 1. Jag har sett hur han möter människor omkring sig, både i Sverige och utomlands. Han har humor, närvaro och blick för sina medmänniskor. Så trots glädjen över hans efterträdare känner jag en stor personlig sorg över att han slutar. Det är honom väl unt – men tomt blir det.

Jag ville formulera nåt bättre, nåt innerligare, men orden vill sig inte riktigt. Igår trillade tårarna under och efter stavnedläggningen i Uppsala domkyrka, och det var skönt att få delta i den finstämda gudstjänsten. Så annorlunda än dagens festhögmässa som var så fylld av jobb att jag inte hann uppleva den. Det blir till att titta på SVT Play… Och konstatera att livet är så här – sorgen och glädjen vandrar tillsammans.
IMG_0714

Annonser

Om Ewa

Ju äldre jag blir desto mer fascinerad blir jag av möten. Inte sammanträden, utan de stunder i livet när jag verkligen möter någon - i en blick, i ett samförstånd, i en åsikt, en insikt, en aha-upplevelse. En bebis genomträngande, avslöjande blick, min hundkompis Mira som förstår när jag mår dåligt, bästa vännen L som skickar ett sms just i den stund jag behöver det som mest. Sånt vill jag skriva om!
Det här inlägget postades i Aktuellt, Berörd och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Sorg och glädje i ärkebiskopsskiftet

  1. Åh vad fint Ewa! Orden ville sig visst, du har för stora krav på dig, de gjorde mig tårögd. Känner inte Anders som du men har känt hans värme och innerlighet, tänker på den gången vi åkte tåg tillsammans och alla gånger vi mötts i korridoren. När jag började på kyrkan var jag väldigt stolt att kunna säga att jag ”delade toalett med ÄB”, nu var det väl inte riktigt så men jag hade rum nära Ärkebiskopen – det var fint.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s