Sista veckan med ärkebiskopen


Det är mycket nu, med ärkebiskopen. Både den avgående och den tillträdande. Hela min arbetsvecka har präglats av den kommande helgens ärkebiskopsskifte och allt har gått i ett, så jag hinner knappt känna efter. Ändå är det mycket känslor i svang – min sista vecka med en fantastisk arbetskamrat och uppdragsgivare.

Ärkekonduktör Wejryd…

I måndags hade vi på kyrkokansliet vår avtackningsdag med Anders Wejryd. Han gillar ju tåg och järnväg, så vi åkte Lennakatten och fick en fin utflykt med en ärkekonduktör av hög klass. Sen firade vi vidare med vegetarisk måltid på Uppsala Konsert & Kongress, och god underhållning. Det blev både På spåret-tävling och skönmusik med Blå Kongo och Bo Kaspers à la deux.

Onsdag morgon en stunds andhämtning – och ändå inte. Anders Wejryds sista morgonmässa i domkyrkan blev viktig för mig. Jag har inte så ofta kunnat vara med eftersom våra avdelningsmöten krockar med mässan, men den här morgonen var jag ledig. Och då ville Anders ha min hjälp med utdelandet av nattvarden. Det blev en stark upplevelse och efteråt rann tårarna. Så fick den kommande saknaden ett litet utlopp…
IMG_0586

IMG_0676 copySen har allt handlat om den kommande helgen. Förberedelser av olika slag, pressinformation, ackreditering, säkerhetstänkande, tv-sändning, manus hit och dit… Och i morse upp tidigt för färd till SVT Gomorron Sverige för Wejryds och Jackeléns enda gemensamma mediaframträdande.
IMG_0682 copy

IMG_0698 copyVäl tillbaka i Uppsala, genast en tv-intervju till. Presskollegan Daniel Bramsell och jag har följts åt under dagen, och när helgen är över är det han som har titeln ärkebiskopens pressekreterare – men vi kommer att fortsätta samarbeta och blir också närmsta kollegor i pressgruppen på kyrkokansliet. Det känns konstigt att lämna över efter drygt tio år, men det blir bra!

Så det var sista gången jag åkte taxi med ärkebiskopen (i alla fall med den avgående) till ett tv-framträdande. Nu återstår en intensiv helg med Anders stavnedläggning på lördag och Antjes installation på söndag. Gammalt och nytt. Välkänt och okänt. Traditionen möter det historiska i att vi får den första kvinnan på ärkebiskopsstolen. Det blir känslosamt på många sätt. Och ni får ursäkta om jag skriver ytterligare något blogginlägg om ärkebiskop/ar… 😉

Advertisements

Om Ewa

Ju äldre jag blir desto mer fascinerad blir jag av möten. Inte sammanträden, utan de stunder i livet när jag verkligen möter någon - i en blick, i ett samförstånd, i en åsikt, en insikt, en aha-upplevelse. En bebis genomträngande, avslöjande blick, min hundkompis Mira som förstår när jag mår dåligt, bästa vännen L som skickar ett sms just i den stund jag behöver det som mest. Sånt vill jag skriva om!
Det här inlägget postades i Aktuellt, Berörd och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s