Bara två veckor kvar med ärkebiskopen #blogg100 /94


Det känns som att det bryter mot både arbetstidslagar och naturlagar att jobba dagen efter tre dagars helgjobb. Men med knappt två veckor kvar till ärkebiskopsskiftet är det bara att bita ihop – och kämpa mot sorgen över en bra tid som går mot sitt slut. Har idag suttit med på två avskedsintervjuer med ärkebiskop Anders, och en telefonintervju inför den kommande helgens prinsessdop. Tiden är knapp, kalendern är fullsmockad dessa sista veckor, och UNT fick förhandla hårt för att Anders Wejryd skulle klämma in 40 minuters intervju idag. Att det sedan blev tid för 15 minuters telefonintervju berodde enbart på att ett möte blev inställt – annars hade Aftonbladet fått tji.

Ungefär så är det nu. Men det är ett privilegium att sitta med på intervjuerna, inte minst nu när han får frågor som gör att dessa nästan åtta år ska sammanfattas på olika sätt. Vad har varit roligt, jobbigt, vad har han åstadkommit, hur har kyrkan utvecklats? Och på frågan ”vad har varit viktigast för dig?” svarade Anders, först av allt: ”Gudstjänst och predikan.” Han räknade upp några saker till, och lite längre ner på listan kom också de förväntade svaren om officiella beslut (äktenskap för par av samma kön) och andra medialt uppmärksammade händelser (socialförsäkringsupprop mm). Men för Anders har det allra, allra viktigaste varit att få predika och fira gudstjänst. Det som sitter i ryggmärgen och blodomloppet på honom som  präst/biskop/ärkebiskop. Det är inte första gången jag hört det svaret, så jag vet att det är ärligt – där finns samma engagemang varenda gång. Han brinner för gudstjänsten och trivs med att predika. Där är han hemma.

De här åtta åren har gått (alltför) fort. Jag kommer att sakna Anders, så är det bara.

Advertisements

Om Ewa

Ju äldre jag blir desto mer fascinerad blir jag av möten. Inte sammanträden, utan de stunder i livet när jag verkligen möter någon - i en blick, i ett samförstånd, i en åsikt, en insikt, en aha-upplevelse. En bebis genomträngande, avslöjande blick, min hundkompis Mira som förstår när jag mår dåligt, bästa vännen L som skickar ett sms just i den stund jag behöver det som mest. Sånt vill jag skriva om!
Det här inlägget postades i Berörd, Just nu och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s