Något måste vi göra, den saken är klar #blogg100 /87


Läser mediarapporter och statusuppdateringar om EU-valets resultat och försöker känna mig utmanad att ta upp kampen mot mörkret och rasismen, i stället för att låta uppgivenheten ta över. Sverige var visserligen inte värst i Europa, men visst är det alldeles tillräckligt att tio procent lägger sin röst på det mest främlingsfientliga partiet som ger sig på tiggarna i vårt land i stället för att argumentera med andra politiker. Vad kan jag göra, undrar jag?

Ja, till att börja med ger jag pengar till dem som sitter längs gågatan när jag går hem efter jobbet. Sen röstade jag i EU-valet, på ett parti som står för människovärde och medmänsklighet, till skillnad från SD. Sen går jag och grunnar på vad nästa steg kan bli, men där är jag inte klar än. Något måste jag och vi göra, den saken är klar.

Läser kommentarerna på Uppdrag gransknings FB-sida, till deras trailer om det program som handlar om ”bögbotarna” i Svenska kyrkan på onsdag. Blir beklämd av alla fördomar om kyrkan, av alla okvädingsord och negativ förväntan, och av att så många verkar tro att det är den linjen som är förhärskande i Svenska kyrkan – som var första kyrkosamfundet i världen om att öppna upp den kyrkliga vigseln för par av samma kön. Vad kan jag göra, undrar jag?

Ja, till att börja med har jag och kollegorna jobbat fram ett ganska digert faktamaterial som vi redan har börjat få användning av. Det har vi skickat ut till kollegor ute i landet, som kan använda det för att rusta talespersoner lokalt. Jag har idag skickat delar av materialet till journalister som frågat efter det. Sedan grunnar jag över om jag ska kommentera en del av kommentarerna på FB, men där är jag inte än. Vet inte om jag just nu orkar bli påhoppad av mörkrets människor, de som utgjuter sig över och fördömer andra kärlek, som uppenbart känner sig hotade av män som älskar män eller kvinnor som älskar kvinnor. Men något måste jag och vi göra, den saken är klar.

Eller hur?

Advertisements

Om Ewa

Ju äldre jag blir desto mer fascinerad blir jag av möten. Inte sammanträden, utan de stunder i livet när jag verkligen möter någon - i en blick, i ett samförstånd, i en åsikt, en insikt, en aha-upplevelse. En bebis genomträngande, avslöjande blick, min hundkompis Mira som förstår när jag mår dåligt, bästa vännen L som skickar ett sms just i den stund jag behöver det som mest. Sånt vill jag skriva om!
Det här inlägget postades i Aktuellt och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s