Tack till mor och döttrar #blogg100 /86


Morsdag MADet här är min mor. Margaretha heter hon. Hon och syrran Siri har, i några år nu, gjort en vårresa ner från Västerbotten till oss i Uppsala. Vanligtvis brukar de komma över Kristi Himmelsfärdshelgen, men i år råkade det bli just till mors dag. Och tillsammans med den yngre brorsan Calle denna gång. Men det är den äldre brorsan Michael som är med på bilden, nyfödd, där jag är två år och ser måttligt glad ut över att ha blivit storasyster (men jag är övertygad om att jag var lycklig!).

Bilden är tagen i Etiopien 1963. Alla mina tre syskon är födda där, men jag var nio månader vid ankomsten. Nån gång, när jag har sorterat bilderna klart, ska jag lägga in en bildserie från vår nostalgiresa i julas, men än är inte tiden för just det. Vår mor är tyvärr inte tillräckligt stark i kroppen för en sådan resa, så hon blev hemma, men igår kväll fick vi alla sitta tillsammans och titta igenom uppemot 1500 bilder. En minnenas kavalkad – både gamla minnen och de nya som vi fick under resan.

Vi ses inte så ofta, vi allihop på samma gång, och nu tror vi att vi ska få göra det i slutet av sommaren igen. Men vem vet hur länge vi har varann? Därför, mor – tack för att du finns och för att du orkade åka hit igen! Tack för att du gav oss livet och för att du är vår sammanhållande länk! Älskar dej!

Och där vänder jag på perspektivet från dotter till mor – för jag är ju själv mor till två fantastiska döttrar, kvinnor, som båda har hört av sig idag och det värmer så gott i hjärtat. Nu har jag varit tvåbarnsmor i över 22 år och det går inte att tänka sig livet utan dessa fina – bättre gåvor har jag aldrig fått! Love you, Sanna & Stina!

Morsdag EA

Annonser

Om Ewa

Ju äldre jag blir desto mer fascinerad blir jag av möten. Inte sammanträden, utan de stunder i livet när jag verkligen möter någon - i en blick, i ett samförstånd, i en åsikt, en insikt, en aha-upplevelse. En bebis genomträngande, avslöjande blick, min hundkompis Mira som förstår när jag mår dåligt, bästa vännen L som skickar ett sms just i den stund jag behöver det som mest. Sånt vill jag skriva om!
Det här inlägget postades i Relationer och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s