Min man #blogg100 /67


Jag ringde maken på eftermiddagen, sa att det blev precis så som vi trodde i morse – kunde inte sluta tidigare, så han fick göra det där vi skulle göra ensam. Jag berättade hur trött jag var – idag igen.

Det gick en stund, så ringde han: ”Jag är orolig för dig”.
Vi kom överens om att jag skulle sluta prick kl 17. Det gjorde jag (inte alls klar, men just nu kommer jag inte ifatt fast jag springer). Då stod han utanför jobbet med bilen.

Vi åkte till Gränby centrum, vi gjorde några ärenden, åt sushi på den nya food courten. Gott.

Sen hem, tittade på ett par avsnitt av Modern family. Skrattade.
Kopplade av. Tinade upp, har frusit hela dagen, trots tempot.

Vad skulle jag göra utan någon som ser till att jag inte jobbar för mycket?

Annonser

Om Ewa

Ju äldre jag blir desto mer fascinerad blir jag av möten. Inte sammanträden, utan de stunder i livet när jag verkligen möter någon - i en blick, i ett samförstånd, i en åsikt, en insikt, en aha-upplevelse. En bebis genomträngande, avslöjande blick, min hundkompis Mira som förstår när jag mår dåligt, bästa vännen L som skickar ett sms just i den stund jag behöver det som mest. Sånt vill jag skriva om!
Det här inlägget postades i Just nu och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Min man #blogg100 /67

  1. Siri skriver:

    Ni är så fina och så bra<3

  2. Margaretha skriver:

    Krama honom från mig

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s