En pärla i mediebruset #blogg100 /53


Sötebrödsdagarna är över och semesterlunken är glömd. Första arbetsdagen efter semester och påskfirande blev intensiv – och lång. Möten (till och med under lunchen) med mycket planering framåt samt genomgång av en fullkomligt översvämmad mejlbox – hur kan det bli så mycket på bara en arbetsveckas frånvaro?

Till dagens uppgifter hörde att sammanfatta Svenska kyrkans genomslag i media under de senaste två veckorna. Mycket debatt har det varit. Med anledning av Uppdrag gransknings arbetsmetoder, om Israel/Palestina, om ICA-reklam som parodierade Jesu sista måltid med lärjungarna, om Svenska kyrkans roll, om påskens stilla vecka – för att nämna några exempel. Biskop Antje har figurerat – med den äran – på flera debattsidor och stärker sin position som opinionsbildare. Det bådar gott inför hennes tillträde som ärkebiskop den 15 juni!

DNkulturOch kyrkan har kommit ut bra i det allra mesta, tycker jag, trots mycket kritik som framförts av både externa och interna debattörer. Men det var ofantligt glädjande med en helt igenom positiv krönika i en av våra största dagstidningar: Björn Wiman skrev i DN Kultur (på påskdagen!) att ”Kyrkan är den plats där det räcker att bara finnas”. Han menar att kyrkan är en av få platser i samhället där man inte bedöms för vem man är eller vad man gör. Han skriver bl a om sin upptäckt att kyrkan inte är bara ”ett kollektivt kuddrum eller en aktivitet bland andra”, utan en livsnödvändighet för vissa.

Jag känner så väl igen mig i just det. Det som till stora delar är min livsluft, min vardag, mitt arbete men också mitt engagemang är just det jag får i kyrkan. Jag har varit kyrklig sedan födseln, uttalat troende sedan tonåren och arbetat den allra största delen av mitt yrkesliv inom kyrkan. Det är förstås oundvikligt att det tidvis blir slentrian av det hela, eller att man blir kritisk mot organisationen, eller tröttnar på att arbeta med en livshållning som också är mitt privata engagemang – man blir liksom aldrig ”ledig” och den professionella tron hotar att kväva den privata tron i omgångar.

Då är det bra att bli påmind om vad det egentligen handlar om! Och på påskdagen, dessutom. Den dagen då solen sken, den dagen som symboliserar livets seger över döden, som ingjuter mod, styrka och hopp i oss som vill tro att det finns en mening med att vi finns till och att Gud inte bara finns utan också bryr sig om vilka vi är och hur vi har det.

Jag läste krönikan redan i söndags, och gladdes, men den riktiga aha-upplevelsen kom till mig först idag. I relation till allt annat som skrivs, blev den en skinande pärla som motiverar mig att orka ett tag till.

Så kan det också vara en till synes vanlig dag på kansliet.

Advertisements

Om Ewa

Ju äldre jag blir desto mer fascinerad blir jag av möten. Inte sammanträden, utan de stunder i livet när jag verkligen möter någon - i en blick, i ett samförstånd, i en åsikt, en insikt, en aha-upplevelse. En bebis genomträngande, avslöjande blick, min hundkompis Mira som förstår när jag mår dåligt, bästa vännen L som skickar ett sms just i den stund jag behöver det som mest. Sånt vill jag skriva om!
Det här inlägget postades i Aktuellt och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s