Inte alls dum i huvudet #blogg100 /37


ORDTestade orddelen i vårens högskoleprov, via DN, nyss. Jag hade ett fel, retligt nog. Men jag har alltid varit bättre på bokstäver och ord än på siffror, och detta ord handlade typiskt nog om just matematik.

Blir lite imponerad av dem som gör högskoleprovet, till exempel min dotter, som när jag ringde igår just hade paus i högskoleprovet. En heldagsgrej. För henne är det viktigt att göra det – men jag skulle aldrig våga. Att få farhågorna beträffande den egna intelligensen bekräftade, nä det gör jag inte.

Har förstått att jag inte är ensam om rädslan att bli avslöjad. Att omgivningen ska begripa att man inte är hälften så bra, eller smart, eller intelligent som de tror. Men kanske är det så att det största hotet kommer inifrån, att det enda som avslöjas är det dåliga självförtroendet. Det där som viskar ”du är inte god nog, du kan inte, du borde göra nåt annat”.

Det fanns en tid när jag var överkänslig i fråga om akademisk utbildning. ”Alla” vänner hade en massa poäng, och dåvarande maken hade t o m TVÅ högskoleutbildningar, och jag kände mig obildad med mina futtiga 20 poäng informationsteknik. Jag hade länge, länge ambitionen att läsa, men jag fick ju så roliga jobb hela tiden, och sen blev det familj, och sen ännu bättre jobb, och sen… blev det liksom för sent.

Och nu har jag slagit mig till ro – det har ju gått bra ändå. Kan man lyckas bättre i karriären än att ha ett meningsfullt, välbetalt jobb som utmanar en dagligen? Svackor, absolut! Trista dagar, jajamen! Ilska och frustration – det också, emellanåt. Men jag är inte dum i huvudet bara för att jag missade den rätta definitionen på algebra. Så det så.

 

Advertisements

Om Ewa

Ju äldre jag blir desto mer fascinerad blir jag av möten. Inte sammanträden, utan de stunder i livet när jag verkligen möter någon - i en blick, i ett samförstånd, i en åsikt, en insikt, en aha-upplevelse. En bebis genomträngande, avslöjande blick, min hundkompis Mira som förstår när jag mår dåligt, bästa vännen L som skickar ett sms just i den stund jag behöver det som mest. Sånt vill jag skriva om!
Det här inlägget postades i Just nu och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s