Jag – en innebandymorsa #blogg100 /30


Det fanns en tid när jag satt i Fyrishov på varenda hemmamatch för Storvreta IBK:s herrar A-lag. Hade säsongskort och det skulle mycket till för att missa en match. Intresset grundlades när döttrarna spelade och man satt i hallen på träningarna och gjorde cafétjänst och städtjänst och fikatjänst och gudvetvad-tjänst som idrottsförälder. Då hade jag svårt att tro att jag en dag skulle sakna det, men faktiskt – det gör jag nu!

Nu är det länge sen jag var på match, bara en gång i höstas, men när jag sitter där så fylls jag på nåt sätt av en värme och hemmakänsla som gör mig glad. Känner de triumferande matcherna i kroppen, de överlägsna vinsterna, de fantastiska målen – men också de snöpliga förlusterna, de hemska baklängesmålen och (gud bevars oss) när bortalagen gör nåt dumt mot ”våra” grabbar. Jag känner mig som mamma för de här grabbarna som inte ens har en minsta aning om vem jag är. När nån sätter en armbåge i ryggen på dem, eller skickar dem över sargen gör det fysiskt ont i mig också. När de jublar, jublar jag också.

Men det är inte bara det. Som idrottsförälder var jag med i en fantastisk gemenskap med andra familjer. Vi hade roligt, vi föräldrar, och vi lärde känna varandras barn och blev som en slags stor släkt som kuskade runt på turneringar och matcher och vi hade SÅ roligt!

Ja, det var mycket som susade genom huvudet och kroppen på läktaren i dag. Och det kändes så skönt, så skönt med segern över AIK i tredje semifinalmatchen. Bäst av 7 gäller, och även om Storvreta har vunnit SM-guld tre gånger, så vill jag så gärna att de ska vinna igen. Det är spännande och det gör mig till en del av gemenskapen. Om det inte var för att det är så pinsamt för en 52-årig kvinna skulle jag kunna klä mig röd matchtröja och vifta med flaggor också…

Men nu gläds jag ikväll och så får jag hålla andan och kolla resultaten via webben under de återstående matcherna. För jag kan inte gå på fler matcher under semifinalserien. Ajajaj.

(Läs mer här: http://www.storvretaibk.se/seger-i-tredje-semifinalen-efter-tva-mal__2586)

Mika Kohonen - Storvretas fixstjärna och lagkapten. Lite till åren men håller än!

Mika Kohonen – Storvretas fixstjärna och lagkapten – i ”Player’s corner” efter segern ikväll. Lite till åren men håller än! ”De säger att vi är gamla men vi var piggast i tredje perioden” sa han…

Annonser

Om Ewa

Ju äldre jag blir desto mer fascinerad blir jag av möten. Inte sammanträden, utan de stunder i livet när jag verkligen möter någon - i en blick, i ett samförstånd, i en åsikt, en insikt, en aha-upplevelse. En bebis genomträngande, avslöjande blick, min hundkompis Mira som förstår när jag mår dåligt, bästa vännen L som skickar ett sms just i den stund jag behöver det som mest. Sånt vill jag skriva om!
Det här inlägget postades i Just nu, Relationer och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s