En artikel om ärkebiskopen… #blogg100 /28


Jag har ägnat en stor del av min lediga fredag till att skriva en avskedsartikel om ärkebiskopen. Jobb, kan tyckas, men jag gör det för vänskaps skull och för att nån gång få skriva längre grejor än pressmeddelanden. Den ska publiceras i en stiftstidning och nu har jag som ringrostig före detta reporter just skickat iväg artikeln till Anders för genomläsning innan jag ska lämna den till redaktören på måndag. I sista stund, alltså – och lite dumt att behöva störa ärkebiskopen under hans besök i Jerusalem med andra svenska kyrkoledare.

Jag gjorde intervjun för ganska länge sen men har verkligen känt av ringrostigheten. Frågvisheten har jag kvar, intervjupersonen var som vanligt intressant och jag blev som vanligt glad av det han sa. Det är en bra ärkebiskop vi har! Han är fantastiskt lätt att arbeta med, och vi jobbar bra ihop. Men det här var svårt! Skrivandet satt så långt inne, att jag blev tvungen att skriva ut hela intervjun ordagrant bara för att få ner något på papper (jaja, i datorn, då). 17 850 tecken skulle ner till en tredjedel. Så sen har jag flyttat om och strukit, och gjort artikel av det hela. Vill få fram hans humor och hans allvar, hans storhet och hans ödmjukhet (han skruvar till exempel alltid på sig när utländska gäster frågar hur ”hans högvördighet” vill bli tilltalad – och svaret blir alltid ”Anders går bra”), vill få fram det han har åstadkommit utan att det låter pretentiöst – för det vill han inte, det vet jag.

Det är en utmaning att skriva om någon man gillar och jobbar så nära inpå. Jag vill ju få med så mycket och inte alls ”killa några darlings”… Så nu är den alltså alldeles för lång och jag väntar med spänning på vad Anders själv ska tycka.

DSC_0064x

Det här är Anders – en ärkebiskop som gärna serverar soppa under Svenska kyrkans fastekampanj för att utrota hungern.

Advertisements

Om Ewa

Ju äldre jag blir desto mer fascinerad blir jag av möten. Inte sammanträden, utan de stunder i livet när jag verkligen möter någon - i en blick, i ett samförstånd, i en åsikt, en insikt, en aha-upplevelse. En bebis genomträngande, avslöjande blick, min hundkompis Mira som förstår när jag mår dåligt, bästa vännen L som skickar ett sms just i den stund jag behöver det som mest. Sånt vill jag skriva om!
Det här inlägget postades i Möten och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s