Satte punkt för mig själv #blogg100 /27


Maria med världens människor i sin mantel. Målning i vårt kapell på kyrkokansliet.

Maria med världens människor i sin mantel. Målning i vårt kapell på kyrkokansliet.

Jag vet att Jungfru Marie Bebådelsedag var härom dagen, men vi firade den på jobbet i morse i den vanliga torsdagsmässan i vårt lilla kapell som heter Marias lovsång. När jag gick dit i morse var jag uppfylld av en diskussion i blogg- och Facebookvärlden. Laddade för ytterligare ett inlägg i min ordväxling med Helle Klein (jag gissar förresten att det var hennes namn som skapade toppnoteringen i antal visningar på min blogg).

Och även efter mässan gick jag rak i ryggen och visste precis vad jag skulle skriva härnäst. Så träffade jag vår rättschef i trappen och fick ännu mer fakta att ladda argumenten med. Kändes fint. Samtidigt tycker jag att vi hade en god ton i vår ordväxling, det var inga påhopp eller slag under bältet. Det var kul, faktiskt, att diskutera.

Sen hände något under dagen. Även om diskussionen hade koppling till jobbet så kunde jag inte ta arbetstid för bloggandet, däremot blev det lite ordväxling i en Facebooktråd. Och jag kom ingen vart. Så jag satte punkt för mig själv och kom att tänka på Maria igen. Och nu när jag har tid att blogga är allt liksom bortblåst. Jag struntar i det där som jag tänkte ut under förmiddagen, det känns liksom inte viktigt att fortsätta älta något som jag tycker väger lätt i jämförelse med annat som är så mycket viktigare (se gårdagens inlägg).

I stället återvänder jag till Maria, och tar henne med mig in i kvällsfriden. Maria, som jublade över Gud från botten av sin själ. Som tog på sig ett svårt uppdrag för livets skull, för Guds skull, för världens skull. Som levde ett liv fyllt av mänsklig glädje och smärta, ett vanligt liv men ändå så speciellt. Som lyfte blicken och såg bortom sig själv, bortom sitt eget. En förebild. Amen.

Då sade Maria:
”Min själ prisar Herrens storhet,
min ande jublar över Gud, min frälsare:
han har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna.
Från denna stund skall alla släkten prisa mig salig:
stora ting låter den Mäktige ske med mig,
hans namn är heligt,
och hans förbarmande med dem som fruktar honom
varar från släkte till släkte.
Han gör mäktiga verk med sin arm,
han skingrar dem som har övermodiga planer.
Han störtar härskare från deras troner,
och han upphöjer de ringa.
Hungriga mättar han med sina gåvor,
och rika skickar han tomhänta bort.
Han tar sig an sin tjänare Israel
och håller sitt löfte till våra fäder:
att förbarma sig över Abraham
och hans barn, till evig tid.” (Luk 1:46-55)

Annonser

Om Ewa

Ju äldre jag blir desto mer fascinerad blir jag av möten. Inte sammanträden, utan de stunder i livet när jag verkligen möter någon - i en blick, i ett samförstånd, i en åsikt, en insikt, en aha-upplevelse. En bebis genomträngande, avslöjande blick, min hundkompis Mira som förstår när jag mår dåligt, bästa vännen L som skickar ett sms just i den stund jag behöver det som mest. Sånt vill jag skriva om!
Det här inlägget postades i Just nu och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Satte punkt för mig själv #blogg100 /27

  1. Margaretha skriver:

    Härligt EWA MARIA

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s