Väjningsrätten är reglerad i svensk lag #blogg100 /26


Den välkända prästen/debattören Helle Klein går hårt åt Svenska kyrkan i Svenska Dagbladet idag. Hon tycker att det är för mycket feglir, och uppmanar biskoparna att sätta stopp för prästers rätt att avstå vigslar. Reportarna berättar i artikeln att den så kallade väjningsrätten innebär att präster inte är skyldiga att viga ett homosexuellt* par, och Klein säger att det är fel att ”man som nu kan undgå lagstiftningen på lokal nivå”.**

I nättidningen Dagens Seglora har Helle Klein utvecklat resonemanget. Hon skriver dels att ”Tyvärr införde kyrkomötet en så kallad väjningsrätt…”* när man 2009 beslutade om att öppna den kyrkliga vigseln för par av samma kön, och dels att ”Kyrkan har den juridiska delen av vigseln på entreprenad i förtroende från staten. Då borde det vara en självklarhet att kyrkans ämbetsinnehavare ställer upp på statens äktenskapslag.”**

Jag har två kommentarer till detta:

*1. Rätten att avstå vigsel infördes inte 2009, den har funnits i långliga tider och gäller inte bara vigsel för par av samma kön, utan även för vigsel mellan man och kvinna (och andra kyrkliga handlingar, tror jag). Det står bl a i Gudstjänstutskottets betänkande 2009:2 (sid 17), inför kyrkomötesbeslutet 2009: ”Det har inte heller tidigare funnits någon absolut vigselplikt för präster i Svenska kyrkan. Erfarenheterna av prästers olika förhållningssätt vad gäller vigsel av frånskilda visar att detta har gått att lösa.

**2. Att avstå vigseln är inte att ”undgå lagstiftningen” – tvärtom. Det är nämligen reglerat i svensk lagstiftning (Äktenskapsbalkens 4:e kapitel, 3:e paragrafenatt vigselförrättare inom ett trossamfund inte har skyldighet att viga, vilket borgerliga vigselförrättare har. För enskilda präster är vigselrätten just vigselrätt och inte plikt.

Detta beslutades när äktenskapslagstiftningen ändrades våren 2009. Alltså: utöver den praxis som länge har rått inom Svenska kyrkan, så har enskilda präster juridisk rätt att avstå vigslar – oavsett parkonstellation. Däremot har Svenska kyrkan som organisation vigselskyldighet. Det betyder att församlingen är skyldig att hitta en präst som vill utföra vigseln, men kan inte beordra en präst som inte vill, och det gäller alla slags vigslar.

Jag säger det igen: det måste finnas viktigare saker att rätta till inom vår kyrka än just väjningsrätten. Jag skulle nämligen inte vilja bli vigd av en präst som har tvingats till det, och jag vågar hävda att ingen annan vill det heller. Det är ju inga som helst problem att hitta präster som vill viga par av samma kön inom Svenska kyrkan idag. Inga problem alls. Och det är jag mycket glad och stolt över.

Advertisements

Om Ewa

Ju äldre jag blir desto mer fascinerad blir jag av möten. Inte sammanträden, utan de stunder i livet när jag verkligen möter någon - i en blick, i ett samförstånd, i en åsikt, en insikt, en aha-upplevelse. En bebis genomträngande, avslöjande blick, min hundkompis Mira som förstår när jag mår dåligt, bästa vännen L som skickar ett sms just i den stund jag behöver det som mest. Sånt vill jag skriva om!
Det här inlägget postades i Aktuellt, Relationer och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Väjningsrätten är reglerad i svensk lag #blogg100 /26

  1. Helle Klein skriver:

    Men Ewa, nu blandar du väl bort korten lite väl mycket? Den väjningsrätt jag diskuterar handlar inte om att man i ett vigselsamtal som präst kan komma fram till att det inte bör förrättas vigsel – den prövningen sker ju alltid och det kan finnas alla möjliga anledningar till att man inte tror att det vore rätt att viga paret (inte minst om man tror att det är ett arrangerat äktenskap eller förekommer någon form av förtryck etc.).
    Men att överhuvudtaget inte befatta sig med att viga just homosexuella är ju en väjningsrätt som tillkom först i samband med välsignelse av ingångna partnerskap – präster kunde av samvetsskäl då vägra detta. Och sen var man mån om att behålla denna väjningsrätt vid beslutet om att säga ja till samkönade äktenskap – allt för att ”hålla ihop kyrkan”.
    Exakt samma kompromiss gjordes ju vid beslutet om att upplåta prästämbete för kvinnor och vi vet vilka sår den samvetsklausulen/väjningsrätten skapat.
    Här kan man absolut ha olika åsikter om strategier och vägar för kyrkan framöver men för mig blir det mycket märkligt att kyrkomedlemmar ska behöva möta församlingspräster som vägrar erkänna deras kärlek.
    Sen bygger SVD:s intervju på min krönika i Dagens Seglora där jag framförallt pekar på behovet av att kyrkan i lokalsamhället står upp mot hatet mot homosexuella.
    Helle

  2. manderia skriver:

    Jag tror inte att jag blandar bort korten? I gudstjänstutskottets betänkande nämns ju som jämförelse de olika förhållningssätten till att viga frånskilda – det handlar ju inte om att vigseln inte bör förrättas alls pga förtryck el dyl. Det är ju en ”samvetsfråga”, eller vad man ska kalla det. Och den väjningsrätt vi har kom inte alls till, om jag är rätt underrättad, i samband med välsignelse av partnerskap, den har gällt mycket längre än så och gäller (fortfarande) även par av olika kön.

    Dessutom är ju väjningsrätten inskriven i äktenskapsbalken, så det är ju inte enbart upp till kyrkan att avgöra i nuläget.
    Men oavsett det som regleras rättsligt – rent praktiskt så ska ju ingen kunna drabbas av att nekas vigsel i kyrkan, eftersom man tilldelas en präst som vill viga om man själv inte har bestämt någon man vill ha. Alla som är medlemmar i kyrkan kan vigas i alla församlingar. Den präst som inte vill blir ju aldrig aktuell, och vigselparet drabbas inte av den som inte vill. Jag ser problemet teoretiskt men inte praktiskt.

    Hur mycket jag än gläds åt att vi öppnade äktenskapet för alla, både i Svea rikes lag och i kyrkan, så förstår jag inte vitsen med att tvinga präster att viga och därmed riskera att vigas av någon som tvingas till det. Jag tycker inte det är jämförbart med ämbetsfrågan, som handlar om präster som ska arbeta tillsammans i alla moment, och där många kvinnliga präster ständigt utsattes för att förnekas av vissa manliga kollegor. De möttes dagligen, öga mot öga, och drabbades.

    Är det inte bättre att ägna energin åt att stötta homosexuella som utsätts för hatbrott, till exempel? Eller se till att kyrkomötesbeslutet verkligen efterlevs om att inte sanktionera eller organisera förbön för omvändelse av homosexuella. Eller… ja, det finns mycket att göra fortfarande. Tyvärr.

    • Margaretha skriver:

      Bra Manderia! Men en fråga blir kvar. OM utifall att en hoosexuell person kommer till
      en präst och villa ha förbön för sin homosexualitet, t.o.m. vill komma ifrån den, ska en präst neka till det?
      Jag antar att en präst innan en sådan förbön skulle ha ett samtala med vederbörande om varför.
      I följande är det INGEN JÄMFÖRELSE, men jag tror att det inte är så vanligt med förbön
      i betydelsen att bli helad, bota, komma ifrån.en sjukdom. Fast visst förekommer det vet jag.

      I Etiopien bads det ofta om botande. Vi såg en puckelryggig man bli alldeles rak.
      En trollkarl som kastade alla sin hjälpmedel och levde sedan som kristen.
      Min man skulle skickas hem för en öronsjukdom. Jag minns att det kändes väldigt konstigt
      att knäppa händerna och be Herre hela Fredrik. Ett par dagar senare sa läkaren du behöver inte åka hem.
      Inte alla blir helade, varför vet bara Gud.

  3. Sven Andersson skriver:

    Det gäller ju GUDs välsignelse. Den disponerar bara Gud själv.
    När den meddelas paret sker det med bibelhänvisning. Detta
    kan inte göras för homosexuella, eftersom det inte finns ngt
    bibelord om sådant. Kyrkans välsignelse över omgifta är också tvivelaktig, eftersom bibeln inte utlovar sådan. Dock får vi accep-
    tera omgiften, hellre än ”lösaktighet” och på samma sätt finna
    oss i att homosexuella lever samman, åtminstone i fasta och
    stadiga förhållanden. Förlåtelsen finns för oss alla, men välsig-
    nelsen, Guds välsignelse disponerar inte ”allmänna meningen”,
    riksdagen eller kyrkomötet. Kan vi underordna oss GUD och
    Hans ord???

  4. Ping: Bögbotarna | Tankesmedjan Areopagen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s