Trotsigt hopp eller nesligt nederlag? #blogg100 /19


Filips mjuka goa bebisfötter.

Filips mjuka goa bebisfötter.

Såna här dagar försöker jag komma ihåg hur privilegierad jag är. Jag tackar Gud för att jag har ett bra och välbetalt jobb. För att jag bor fint (nåja, lite dyrt men ändå). Idag tackade jag särskilt för att jag inte har så långt att gå mellan jobbet och hemmet. För att jag fick träffa en 2,5-månaders Filip på jobbet, snusa i hans lilla nacke och klämma på hans goa fina bebisfötter (vuxna fötter är ju så äckliga).

Jag tittade ner i marken på vägen hem och tackade mig själv för att jag tog den lilla dunjackan under skaljackan, och jag var glad åt att ytterjackan har en kapuschong. Försökte vara tacksam för att glasögonen skyddade snön från att yra in i ögonen.

IMG_0602Men så tvärstannade jag vid en restaurang nere vid Fyrisån, där jag i morse konstaterade att utemöblerna stod kvar ute efter att så sent som häromdagen ha befolkats av trotsiga, soltörstande uppsalabor med varma jackor på. Jag blev tvungen att skärskåda den snöiga rottingfåtöljen – symboliserar den det trotsiga hoppet eller det nesliga nederlaget?

Jag vet inte. Just nu klamrar jag mig fast vid att ICA-kassörskan sa att det blir 10 grader varmt till helgen. Då får vi hoppas att uteväxterna på Gamla torget inte har mosats ner av snön, att de orkar resa sig mot värmen och solen och få nytt liv.
IMG_0596

Jag byter raskt om till myskläder, värmer linssoppa och tinar gott bröd till makens hemkomst från fotojobbet ett par timmar bort. Ber att väglaget inte ska spela honom spratt. Tänder några ljus och låter mig omslutas av hoppet. Ewa, det är så här det är tänkt – årstiderna ska minna om påskens budskap ”från död till liv”. Livet segrar.

Önskar bara att det skulle gå på tre dagar i stället för typ tre månader.

Advertisements

Om Ewa

Ju äldre jag blir desto mer fascinerad blir jag av möten. Inte sammanträden, utan de stunder i livet när jag verkligen möter någon - i en blick, i ett samförstånd, i en åsikt, en insikt, en aha-upplevelse. En bebis genomträngande, avslöjande blick, min hundkompis Mira som förstår när jag mår dåligt, bästa vännen L som skickar ett sms just i den stund jag behöver det som mest. Sånt vill jag skriva om!
Det här inlägget postades i Just nu och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Trotsigt hopp eller nesligt nederlag? #blogg100 /19

  1. Margaretha skriver:

    Du är så duktig på att skriva. Härligt formulerade meningar – blir nästan obs nästan, lite avis.

  2. manderia skriver:

    Tack mor! Men du behöver inte vara avis – du skriver bra!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s