Det är skillnad på folk #blogg100/ 18


IMG_0497Långt efter alla andra har jag nu läst ut boken 438 dagar av journalisterna Persson/Shibbye. Tänkte rätt mycket på dem när vi var i Etiopien i julas, och vid några tillfällen åkte förbi Kality-fängelset. Det har blivit som nån slags turistattraktion för svenskar, våra etiopiska guider pekade glatt: ”Här satt de, de svenska journalisterna”.

Jag har varit väldigt kluven till deras tilltag, och det är väl inte lönt att debattera det nu när de är fria sedan länge och det finns andra journalister som har råkat värre ut. Men det var väldigt intressant att läsa deras egen berättelse. Om hur en tråkig väntan i Somalia med beväpnade vakter på ett hotell, där man känner på varandras ”verktyg” – kameran och kalashnikoven – plötsligt blir fabricerade bevis för samröre med terrorister. Om hur de som journalister reagerar på att bli fråntagna möjligheterna att kommunicera med omvärlden.

Ja, i alla fall nästan. De beskriver själva hur de känner sig som ”turister” i fängelset, jämfört med sina medfångar. De kan beställa svenska böcker, godis, matvaror, de får regelbundet besök av sin familj och svenska ambassaden arbetar för att få ut dem. Men de har ingen chans att ge sin bild av det som hände vid gripandet, ingen chans att avslöja det maktspel och korrupta system de får se från insidan.

Förrän efteråt. Det är bitvis hårresande läsning om så kallade rättegångar och vittnesmål och ”bevis”. Om hopp och förtvivlan.

Jag har pratat med etiopiensvenskar som i skarpa ordalag har fördömt journalisternas ”idiotiska handlande”. Med etiopier som konstaterar att om svenskarna inte hade blåst upp saken i media så skulle de ha släppts fria mycket, mycket snabbare. Jag kan inte avgöra vad som ligger i det. Men jag är övertygad om att det är som de skriver om i boken, att om de hade kommit över gränsen från Mexiko till USA med en terroriststämplad grupp, så hade man tagit avstånd från dem. Men eftersom det handlade om Etiopien pratade vi om det fria ordet, om mänskliga rättigheter och journalisters uppdrag att rapportera.

Det är skillnad på folk. Och länder. Visst är det intressant med olika perspektiv?

IMG_0496

Här kan du lyssna på 438 dagar, om du inte redan har läst den.

 

Annonser

Om Ewa

Ju äldre jag blir desto mer fascinerad blir jag av möten. Inte sammanträden, utan de stunder i livet när jag verkligen möter någon - i en blick, i ett samförstånd, i en åsikt, en insikt, en aha-upplevelse. En bebis genomträngande, avslöjande blick, min hundkompis Mira som förstår när jag mår dåligt, bästa vännen L som skickar ett sms just i den stund jag behöver det som mest. Sånt vill jag skriva om!
Det här inlägget postades i Just nu, Reflektion. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s