Som förr, fast nytt #blogg100 /9


Ibland undrar jag om det finns en särskild tanke med att man gör vissa val. I morse grunnade jag och maken över ifall vi skulle gå i kyrkan (kanske ta långpromenad i stället?) och i så fall vart. Jag lutade åt den ena kyrkan (=bilfärd) och han åt den andra (=kort promenad). Det blev det andra, nämligen domkyrkan i Uppsala, och tur var väl det!

Vi stannade nämligen till och pratade lite innanför porten, och just då dök plötsligt två goda vänner upp. Två vänner från mitt förra liv, släkt med min exmake. Goda vänner. Ändå har vi inte setts sen skilsmässan (jo, en av dem helt kort för fem år sen). Vi håller lite koll på varann via Facebook, men eftersom vi bor långt ifrån varann har det inte funnits naturliga orsaker att ses, och av någon anledning har vi heller inte gjort upp om det.

Vi gjorde sällskap i kyrkbänken och under kyrkkaffet och det blev en glad stund, där vi alla fyra förde ett livligt samtal. Men jag ska ärligt säga att jag inte hängde med särskilt bra under gudstjänsten, överfölls av minnen från vårt på den tiden hyfsat täta men framför allt nära umgänge. Vi pratade alltid väldigt mycket om livet, om barnen, om det jobbiga och om det glada. Och om relationer. Även när det kärvade till sig. Hon, som jag betraktade som en svägerska fast hon formellt var längre bort än så i släktträdet, var ett gott stöd för mig när jag började förstå varthän det barkade. Det trillade en liten tår där i kyrkbänken när jag blev påmind om hur mycket jag saknat kontakten.

I en skilsmässa är det ju normalt sett bara den man har varit gift med som man aktivt väljer att skilja sig ifrån. Sen följer det ju med en massa andra människor, släkt och vänner, som man tycker mycket om och egentligen inte alls vill tappa kontakten med. Ändå blev det så i det här fallet. Det är tråkigt, mycket tråkigt.

Men när vi nu sågs igen kändes det precis som förr, fast nytt. Det var bara att fortsätta prata, liksom. Och DET var roligt, mycket roligt!

Annonser

Om Ewa

Ju äldre jag blir desto mer fascinerad blir jag av möten. Inte sammanträden, utan de stunder i livet när jag verkligen möter någon - i en blick, i ett samförstånd, i en åsikt, en insikt, en aha-upplevelse. En bebis genomträngande, avslöjande blick, min hundkompis Mira som förstår när jag mår dåligt, bästa vännen L som skickar ett sms just i den stund jag behöver det som mest. Sånt vill jag skriva om!
Det här inlägget postades i Berörd, Möten, Relationer. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Som förr, fast nytt #blogg100 /9

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s