Grattis på kvinnodagen… #blogg100 /8


Läste i ett bloggforum att man ska satsa på rubriken för att locka läsare till sin blogg. Att jag inte tänkt på det förut! Så då drämmer jag väl till med den mest kontroversiella rubriken man kan tänka sig på självaste internationella kvinnodagen. Att säga grattis till kvinnor på kvinnodagen verkar vara bästa sättet att provocera fram reaktioner, och om jag som kvinna inte tar illa upp för dylika fasoner blir jag snabbt måltavla för ilskna kommentarer.

Det är klart att det är ett dumt ordval. Men jag vill se bakom orden ibland. Finns det illvilja bakom? Eller är det ett (lite klumpigt, aningslös) sätt att ge dagen och kvinnorna den uppmärksamhet som är tanken bakom dagen? Jag vill tro det.

Nog om det. En Facebookvän lyfte ett annat perspektiv i sin statusuppdatering idag, nämligen att det är många starka kvinnor som lyfts fram den här dagen. Kvinnor som är värda all uppmärksamhet och är goda förebilder. Det gör till exempel en kvällstidning idag, när de presenterar ”Här är årets kvinnor”, en lista på hundra kvinnor från #1 Charlotte Kalla till #100 prinsessan Madeleine. De är framgångsrika, duktiga, starka, drivande, ilskna, politiska, underhållande, skrivande, idrottande, goda förebilder.

Men det är också problematiskt att lyfta dessa starka kvinnor, skriver han, för:

”i det patriarkala samhället är det just styrka som hyllas och premieras. Den viktigaste uppgiften för oss idag och alla andra dagar borde vara att lyfta fram och värna om alla svaga människors – oavsett kön – värde, rättigheter och möjligheter. Den här dagen önskar jag ska påminna oss om att ett annat samhälle än det ojämlika, patriarkala och styrkehyllande samhället faktiskt är både eftersträvansvärt och möjligt.”

Först höll jag verkligen med. Sedan tänkte jag och håller fortfarande med, men jag tror vi behöver en dag som tillägnas just kvinnor – starka som svaga. Självklart ska vi idag och alla andra dagar lyfta alla människors värde, rättigheter och möjligheter. Men en sån här dag är ju till för eftertanke, reflektion, aktion – och tänk, vad det skrivs. Tänk vad dagen provocerar och lockar fram. Tänk så många seminarier och arrangemang som pågår just i detta nu, bara i Sverige. Tänk så många diskussioner som pågår i sociala medier. Tänk vad bra att vi stöter och blöter! Bara för att den här dagen finns. Tumme upp för det.

Så jag vill utöka Expressens lista med två kvinnor i Etiopien, som ingen har hört talas om och knappast kommer att göra det heller. Mamite och Yeshome fanns på olika sätt i vår familj i min barndom, och i julas fick jag och mina syskon förmånen att träffa dem igen, på deras hemmaplan. Här är de!

Mamite

Mamite kom till vår familj som 16-åring och fick hjälp med skolgång samtidigt som hon hjälpte till med oss barn. Idag är hon sjuksköterska och driver en egen klinik i Nekemte, i västra Etiopien. Hon och hennes man Melesse har hälsat på oss och andra Etiopiensvenskar här i Sverige också. Det var fantastiskt roligt att träffa Mamite osh hennes familj!

Hemma hos Mamite bjöds det på kaffeceremoni - SÅ gott kaffe!

Hemma hos Mamite bjöds det på kaffeceremoni – SÅ gott kaffe!

Yeshome var kokerska hos oss i Nekemte på 70-talet och har fortsatt laga mat hos skandinaviska familjer i alla år. Idag driver hon en egen restaurang i Addis Abeba, 67 år gammal, och kan på så sätt hjälpa både sina vuxna söner och flera ungdomar som ingen annars skulle bry sig om. Och vilken god mat hon bjöd oss på!

Yeshome var kokerska hos oss i Nekemte på 70-talet och har fortsatt laga mat hos skandinaviska familjer i alla år. Idag driver hon en egen restaurang i Addis Abeba, 67 år gammal, och kan på så sätt hjälpa både sina vuxna söner och flera ungdomar som ingen annars skulle bry sig om. Och vilken god mat hon bjöd oss på!

Lillebror Chasse (numera Calle) som får en kram här, var nog Yeshomes hjärtebarn - nu kände hon knappt igen oss alla. Det har gått nästan 40 år sedan hon slutade hos oss...

Lillebror Chasse (numera Calle) som får en kram här, var nog Yeshomes hjärtebarn – nu kände hon knappt igen oss alla. Det har gått nästan 40 år sedan hon slutade hos oss…

Annonser

Om Ewa

Ju äldre jag blir desto mer fascinerad blir jag av möten. Inte sammanträden, utan de stunder i livet när jag verkligen möter någon - i en blick, i ett samförstånd, i en åsikt, en insikt, en aha-upplevelse. En bebis genomträngande, avslöjande blick, min hundkompis Mira som förstår när jag mår dåligt, bästa vännen L som skickar ett sms just i den stund jag behöver det som mest. Sånt vill jag skriva om!
Det här inlägget postades i Aktuellt, Möten, Relationer. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Grattis på kvinnodagen… #blogg100 /8

  1. cM skriver:

    😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s