Till min förstfödda #blogg100 /5


Sanna1Den här lilla sötnosen fyller 25 idag. Själv är jag 52 och var alltså bara ett par år äldre än hon är nu, när hon kom till världen. Det var en söndag och jag minns… men jösses, vart har alla år tagit vägen???

Småbarnstiden, det mjuka hullet, de blonda babylockarna (ja, de kom nåt år senare än på bilden), första stegen, potträningen, mammafixeringen, första skoldagen, nionde skolåret, Håkan Hellström, studenten, första jobbet, myndighetsåldern, allt jag inte vet nåt om, plötsligt au pair utomlands och nu blivande förskollärare och sambo.

Älskade Sanna, gumman min, allt du har kämpat med, åstadkommit, tagit dig igenom – jag är så stolt över dej så du kan inte ana.

25 år är en slags milstolpe i livet, värt att fira och värt att stanna upp kring. Jag önskar dig ett gott liv, inte helt utan motgångar men kraft att ta dig igenom dem. Ett glatt liv, men inte helt utan tårar, för de renar och rensar. Ett lugnt liv, men inte helt utan stormar för de skakar om och kan skapa nya plattformar och nya perspektiv. Var rädd om din empatiska förmåga, din blick för barn och deras behov, din kreativa ådra och känsla för vad andra tycker om (du är en fena på att hitta på personliga presenter!).

Jag hoppas jag får följa dig länge, länge på din livsresa. Stå på dej, var rädd om dej, våga ta för dej – because you’re worth it! Vila i att du är du, du duger, du är älskad och därför den bästa Sannan i världen.

Till sist: en underbar psalm som på svenska heter Må din väg gå dig till mötes, men som ursprungligen är en irländsk visa/bön. Dela den med Conor – min önskan gäller er båda:

May the road rise up to meet you.
May the wind always be at your back.
May the sun shine warm upon your face,
and rains fall soft upon your fields.
And until we meet again,
May God hold you in the palm of His hand.

Med all min kärlek som räcker till evigheten och tillbaka.
/Din mor

Advertisements

Om Ewa

Ju äldre jag blir desto mer fascinerad blir jag av möten. Inte sammanträden, utan de stunder i livet när jag verkligen möter någon - i en blick, i ett samförstånd, i en åsikt, en insikt, en aha-upplevelse. En bebis genomträngande, avslöjande blick, min hundkompis Mira som förstår när jag mår dåligt, bästa vännen L som skickar ett sms just i den stund jag behöver det som mest. Sånt vill jag skriva om!
Det här inlägget postades i Berörd, Relationer. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Till min förstfödda #blogg100 /5

  1. Margaretha skriver:

    Önskar att jag hade kunnat formulera mig så fint om dig – men kan ju säga att jag känner så för dig och dina syskon.
    OCH jag såååå för Sanna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s