XXL


Gick förbi ett skyltfönster häromdagen och hajade plötsligt till. Skyltdockorna såg lite… annorlunda ut. Mer som jag själv, liksom. Inte pinnsmala, utan högst normala. Backade tillbaks några steg, och javisst! De var faktiskt lite kraftigare än vanliga dockor, det har jag aldrig sett förut. Tyckte det var lite kul och respekten för klädaffären höjdes ett snäpp.

Men så såg jag den lilla skylten vid ena dockans fötter om att här säljer man kläder i extra stora storlekar. Minsann!

Efter att själv ha känt mig extremt stor i Levi’s-butiken i London härförleden (provade den största storleken de hade, som stramade över axlarna) så begriper jag att det inte är lätt att hitta kläder för den som drar de största storlekarna. Men jag tyckte det var lite trist att när man äntligen får se skyltdockor i realistisk storlek, så måste det betonas att det är STORT.

Glömde ta en bild, så jag kan inte visa. Men det var i Stockholm…

Advertisements

Om Ewa

Ju äldre jag blir desto mer fascinerad blir jag av möten. Inte sammanträden, utan de stunder i livet när jag verkligen möter någon - i en blick, i ett samförstånd, i en åsikt, en insikt, en aha-upplevelse. En bebis genomträngande, avslöjande blick, min hundkompis Mira som förstår när jag mår dåligt, bästa vännen L som skickar ett sms just i den stund jag behöver det som mest. Sånt vill jag skriva om!
Det här inlägget postades i Just nu och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s