Nu och då


Vi har tillbringat ett dygn tillsammans, tre 50-åriga kvinnor (nåja, en fyller snart). I stället för presenter lovade vi att göra nåt kul tillsammans och det blev teaterföreställningen Riktiga män med många glada skratt och aha-upplevelser (är det SÅ karlar upplever oss???). Sen hittade vi till Eriks (Lallerstedt) bakficka där vi bara fick plats vid bardisken men ändå fick betala många hundra (var) för mat och dryck. Dyrt, men det är vi värda och GOTT var det ju. Promenad hem till B på Östermalm, via de fina kvarteren längs Strandvägen och väl hemma i våningen fortsatte kvinnosnacket till efter midnatt. Oj, vad vi pratade.

Vi har känt varandra sen vi gick i mellanstadiet på Svenska skolan i Addis Abeba på 70-talet. Vi är alla tre storasystrar, vi har bestämda åsikter, vi är alla skilda men har börjat om (ja, en av oss med samme man, det är häftigt) och vi känner oss som ”förr” när vi träffas. Men det har ju hänt så mycket och vi är sannerligen inte samma tjejer som vi var i sexan. Men det spelar liksom ingen roll med alla år av oregelbunden kontakt och – periodvis – år av tystnad, när vi ses så möts vi och har hur mycket som helst att prata om. Många liknande erfarenheter (gå i väggen, prestationskrav, skilsmässor, övervikt…) men också många olika. Vi peppar varandra, ger tips o råd, skrattar åt och med varandra. Det är nån slags systerskap som liksom inte ger utrymme för att vi skulle tappa kontakten trots att vi alla har andra bästa vänner och delat så mycket mer med andra. Det vi har, det har vi, utan att leva kvar i det förgångna. Nej, vi pratar inte så mycket om uppväxten i Etiopien, den finns ju där i bagaget i alla fall. På ett positivt sätt.

Vi lever i nuet, tipsar om roliga eller nyttiga appar och delar erfarenheter om hur man stöttar unga vuxna barn. Vi känner ett behov av att träffas mer, oftare, men kanske vet vi i alla fall att det kommer att dröja ett år eller så till nästa gång. Då kanske det blir i den nyinköpta sommarstugan på Sydafrikas sydöstkust, man vet aldrig. I alla fall har medsystern fått goda råd om inredning och exteriörfärg. Ingen avundsjuka, nej nej. Vi önskar henne allt gott när hon ska fira jul där. Och nån gång kommer vi också dit, helt säkert. För vi är ju 50, vi är vuxna, och vi gör väl som vi vill.

Vuxna kvinnor på vift.

Advertisements

Om Ewa

Ju äldre jag blir desto mer fascinerad blir jag av möten. Inte sammanträden, utan de stunder i livet när jag verkligen möter någon - i en blick, i ett samförstånd, i en åsikt, en insikt, en aha-upplevelse. En bebis genomträngande, avslöjande blick, min hundkompis Mira som förstår när jag mår dåligt, bästa vännen L som skickar ett sms just i den stund jag behöver det som mest. Sånt vill jag skriva om!
Det här inlägget postades i Just nu. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s