Förbjudna tankar


Jag tänkte förbjudna tankar i dag. På väg till jobbet kryssade jag mellan töblöta isfläckar, försökte hitta de sandbeströdda delarna för att inte halka med min kamera över axeln. Jag passerade ”Varma gubben” (i brons) längs ån, där ungdomar på kvällstid värmer sina rumpor, men idag var den för blöt för min rumpa. Sedan passerade en kvinna på cykel, hon var iklädd hjälm, vinterjacka och varma kängor men jag såg till min fasa att hon var barbent!

Det var då de kom, tankarna. Jag sa till mej själv att det är omöjligt, jag får inte längta tillbaka till Egypten när situationen är som den är. Och det är klart, jag längtar ju egentligen inte dit eller till det som pågår. Men till en varm semestervecka, där sinnet fick sol och ljus och kroppen kändes varm och smidig. När jag halkade till på den isiga trottoaren i morse kom det där välbekanta rycket i ryggslutet, protesten från en stel och kall kropp som skickar ner knivar längs benen. Hjärnan skickar ut den ena signalen efter den andra – Ewa, det här är inte klokt, stanna hemma, värm dej under täcket, ta hem datorn och jobba om du måste men GÅ INTE UT!

Då dyker morgonens och gårkvällens nyhetsbilder upp i minnet, jag inser att samma uppmaning ges i Kairo och många andra städer i Egypten. GÅ INTE UT! Men kanske, förmodligen, är alla inte helt trygga inomhus heller. Husväggar stoppar inte alla kulor eller bränder. Inte orkanen Yasi i Australien heller.

Det finns alltid nån som har det värre. Jag har min varma lägenhet, min sköna säng, ett jobb att gå till och inget annat som hotar längs vägen dit, än envisa isfläckar som gör att blicken måste riktas neråt i stället för framåt. Jag ser inte ljuset just nu men det kommer. Jag lovar, jag längtar naturligtvis inte till Egypten, men jag tillåter mig att njuta av minnet av en skön semestervecka. Jag ber för människor i länder och på platser där det kokar och brinner, ber för deras kamp för frihet och demokrati.

En och annan ljusglimt finns också på vägen till jobbet...

Annonser

Om Ewa

Ju äldre jag blir desto mer fascinerad blir jag av möten. Inte sammanträden, utan de stunder i livet när jag verkligen möter någon - i en blick, i ett samförstånd, i en åsikt, en insikt, en aha-upplevelse. En bebis genomträngande, avslöjande blick, min hundkompis Mira som förstår när jag mår dåligt, bästa vännen L som skickar ett sms just i den stund jag behöver det som mest. Sånt vill jag skriva om!
Det här inlägget postades i Aktuellt, Reflektion. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Förbjudna tankar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s