Måndagspromenad på is


Det var med fara för livet, eller åtminstone för lemmarna, som jag gick till jobbet i morse. Tiominuterspromenaden blev minst dubbelt så lång när jag bredbent och med myrsteg halkade framåt längs Västra Ågatans isiga trottoarer. Kände mig som – minst – 85 år, och undrade när jag gick längs med servicehuset Kungsängsliljan hur i alla sin dar de verkliga 85-åringarna skulle klara sig utomhus i dag. Inte alls, förmodligen.

Men änderna verkar trivas. Och vackert var det när jag vågade en titt bakåt på säkert underlag…

En titt bakåt...

Advertisements

Om Ewa

Ju äldre jag blir desto mer fascinerad blir jag av möten. Inte sammanträden, utan de stunder i livet när jag verkligen möter någon - i en blick, i ett samförstånd, i en åsikt, en insikt, en aha-upplevelse. En bebis genomträngande, avslöjande blick, min hundkompis Mira som förstår när jag mår dåligt, bästa vännen L som skickar ett sms just i den stund jag behöver det som mest. Sånt vill jag skriva om!
Det här inlägget postades i Just nu. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Måndagspromenad på is

  1. Margaretha skriver:

    Skönt att du klarade promenaden
    Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s