Från bullbak till terror


Det händer så väldigt sällan att jag bakar nuförtiden, men så här i adventstid är det inte bara ett måste utan också ett nöje. Jag och artonåriga dottern satte fart i går till glögg och julmusik på Spotify, och vips hade vi gjort lussekatter, saffranslängder, glöggchokladbollar och alla delarna till pepparkakshuset. Jag minns för sisådär 13 år sen när köket mjölades ner av en femåring och en åttaåring, och det hamnade lika mycket pepparkaksdeg i de små magarna som på plåten. Vart tog alla de där åren vägen? Men faktum är att det är lika mycsigt med vuxna barn, fast på ett helt annat sätt.

På kvällen bortbjudna till kollegan som snart flyttar utomlands med hela sin familj. Det var många andra familjer där, med många barn och ett fascinerande kaos av jackor och skor i hallen, och barn i alla möjliga storlekar inne i huset. För oss med vuxna barn var det ovant men samtidigt befriande – vi hade inget ansvar, vi behövde inte reagera på högljudda ”Mamma!” eller godisätande med konsekvenser… Viktigast var att undvika godisskålen där åtskilliga redan provsmakade sötsaker klibbade ihop med de oprovade. Stor värme och gemenskap, samhörighet och umgänge över åldersgränserna.

Så damp det ner en nyhetsflash i mobilen: ”Självmordssprängning i centrala Stockholm”. Någon sprängde bort julfriden, eller försökte i alla fall. Vi tackar Gud för att ingen oskyldig blev dödad men plötsligt blev trygga Sverige mindre tryggt. Idag fylls nyheterna av terroristmisstankar, säkerhetspådrag och uttalanden från politiker och religionsföreträdare. Islamofobin får ett nytt fäste, terrorhajen som hotar ”svenskparadiset” i Egypten är glömd och världen blev trång här hemma.

Annonser

Om Ewa

Ju äldre jag blir desto mer fascinerad blir jag av möten. Inte sammanträden, utan de stunder i livet när jag verkligen möter någon - i en blick, i ett samförstånd, i en åsikt, en insikt, en aha-upplevelse. En bebis genomträngande, avslöjande blick, min hundkompis Mira som förstår när jag mår dåligt, bästa vännen L som skickar ett sms just i den stund jag behöver det som mest. Sånt vill jag skriva om!
Det här inlägget postades i Aktuellt. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s