Efter bröllopet


En tuff arbetstid är över. Det är lite svårt att förklara, för en del kan säkert tycka att det låter som rena drömjobbet och lite glassigt att få gå på kronprinsessparets vigsel.  Det var självklart roligt att få vara med om den historiska händelsen, om än stående på läktaren utan möjlighet att se brudparet annat än på tv-skärm. Men idag pustar jag verkligen ut, har ont i kroppen och njuter ofantligt av att det har lugnat ner sig. Bara något enstaka telefonsamtal idag. Det har varit en vår full av planering, mediaförberedelse, samarbete med många inblandade, mediestrategiskt tänkande, översättning av vigseltal och vigselordningar, ständiga telefonsamtal med förfrågningar till ärkebiskopen (och många andra kyrkliga representanter), debatt om brudöverlämning eller icke, och mycket som inte går att beskriva i en blogg.

Jag hade ingen aaaning om att så många skulle ha så många åsikter om så mycket i samband med detta. Det har bitvis kokat i hela Sverige, känns det som. Men nu har de lyckliga tu fått varann på riktigt, och det var snudd på att jag också fällde en tår när jag såg brudgummen torka bort några av sina. Det var en fin vigsel, smakfull och värdig. Och jag hoppas att de kunde bortse från allt ståhej och bara vara de två därframme vid altaret. Jag tror att det var så.

Efter vigseln hade vi genast en del att göra, med text och bilder till webben (se HÄR), men sen kom belöningen efter vårens slit – vi fick gå upp i Storkyrkans torn och skåda ut över Stockholm i kvällssolen. Underbar, frisk luft, utsikt över slottet, Djurgården och alla andra håll. Glada över väl förrättat värv kunde vi fira med lite bubbel och sedan gå ut och äta. Njut av bilderna! Foto gruppbilden nedan: Lena Landqvist.

16oo-talsdrabanter tågar inpå slottets borggård i samband med bröllopsmiddagen.

OK då. Så här såg det ut där Annika och jag jobbade på norra läktaren där journalisterna och vissa av brudparets vänner satt. Foto: Magnus Aronson.

Och här är hela ”vigselgruppen” samlad – vi som från olika nivåer inom Svenska kyrkan samarbetat för en så bra mediebild av Svenska kyrkan som möjligt i samband med det kungliga bröllopet. Foto: Magnus Aronson.

Om Ewa

Ju äldre jag blir desto mer fascinerad blir jag av möten. Inte sammanträden, utan de stunder i livet när jag verkligen möter någon - i en blick, i ett samförstånd, i en åsikt, en insikt, en aha-upplevelse. En bebis genomträngande, avslöjande blick, en hundkompis som förstår när jag mår dåligt, bästa vännen L som skickar ett sms just i den stund jag behöver det som mest. Sånt vill jag skriva om!
Detta inlägg publicerades i Aktuellt. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Efter bröllopet

  1. Margaretha skriver:

    Var det ”order” om att vara sså svartklädda?

    Gilla

  2. Ewa skriver:

    Ja, det var strikt klädkod för oss som jobbade i kyrkan den dagen.

    Gilla

Lämna en kommentar