Klokt sagt


Domkyrkoteolog Jonas Eek skriver klokt i Kyrkans Tidning i dag, tycker jag. Jag är nog mer emot brudöverlämning generellt än vad han är, men äntligen lyfter någon ett mer pastoralt perspektiv på frågan – och behandlar brudparet som de vuxna människor de är.

För varför skulle inte även viktiga symboler kunna växla betydelse över tid?

Annonser

Om Ewa

Ju äldre jag blir desto mer fascinerad blir jag av möten. Inte sammanträden, utan de stunder i livet när jag verkligen möter någon - i en blick, i ett samförstånd, i en åsikt, en insikt, en aha-upplevelse. En bebis genomträngande, avslöjande blick, min hundkompis Mira som förstår när jag mår dåligt, bästa vännen L som skickar ett sms just i den stund jag behöver det som mest. Sånt vill jag skriva om!
Det här inlägget postades i Aktuellt. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Klokt sagt

  1. Lars Cornell skriver:

    Det är väl underbart, att vi inte har viktigare saker att debattera än en vacker tradition. Den var kanske en gång en symbolhandling – än sen då?

  2. Marie skriver:

    Tycker också att det är bra synpunkter! En allmän översyn kan nog vara på sin plats.

    Men… Jag undrar ändå vad brudparet ansåg att det handlade om?
    ”Är det så ni i kyrkan tror att vi ser på det? Fattar ni inte att för oss handlar detta om något helt annat! ”

    Vilken funktion fyller brudöverlämnandet, varför tycker man att det är en vacker del i vigseln?

  3. Ewa skriver:

    De jag har hört som låtit sig ledas fram säger att det handlar om en god relation till familjen i allmänhet och pappan i synnerhet. Men jag tycker ju en vigsel handlar om att båda parter lämnar sina familjer för att leva med varandra och då borde vigseln handla om bara de två. Men man måste ha respekt för att alla inte tänker lika.

  4. Josefin skriver:

    Om brudöverlämningen idag handlar om att man vill visa sin goda relation till familjen, hur kan det då komma sig att det bara är bruden som överlämnas och fadern som överlämnar?

    Det är fantastiskt och stort om brudparets respektive ursprungsfamiljer med glädje välkomnar barnens partners in i familjen. Men åtminstone när jag själv gifte mig så handlade den dagen inte om mig och pappa, utan om mig och min man – vår kärlek, våra löften och vårt beslut.

  5. Margaretha skriver:

    Har bytet av efternamn något med det att göra ibland?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s