Tji kultur


Det började så bra. M och jag vinkade adjö till mamma, syrran, brorsan och hans blivande sambo, efter fyra dagars trevlig samvaro, och sen tog vi en lång promenad. Upptäckte mycket att fotografera, så när vi kom hem blev det en vända till – med kameror. Längs uppfräschade årummet vid Fyrisån växer mycket vackert och med mitt nya objektiv är närbilder det givna. Färger, former, kompositioner – jättekul.

Måste dessutom passa på medan Kungsängsliljorna blommar! Massor på ängen söder om bron. Låg o krälade i gräset för att komma nära, tills en förbipasserande man sa nåt om fästingar – då flög jag upp och sen var den fotograferingen slut. Hu, det är min mardröm att drabbas av fästingar. M fick undersöka mig noga när vi kom hem. Ännu inga spår av det lilla djuret, men när kan man vara säker?

Efter en enkel lunch och dusch blev det så dags för konsert med Allmänna sången och Sofia Karlsson. Valde bort Bob Hanssons kärleksföredrag  i Katedralcafét för konserten. Fick nämligen erbjudande att ta över biljetter som inte kunde utnyttjas av ägaren. Skulle bara passera förbi på ett ställe och hämta dem. Men tji fick vi. Där stod vi en kvart innan konserten skulle börja, och kunde helt enkelt inte ta oss in. För att göra historien kortare så har jag en slags nyckel som skulle ha fungerat till stället där biljetterna ligger i ett kuvert, men icke! Biljetterna ligger kvar och Sofia fick sjunga för rätt många andra uppsalabor som strömmade till Universitetsaulan. För oss fick hon sjunga via Spotify lite senare i stället.

Snopet. Hann se och höra Bob Hansson i några minuter, innan han tackade för sig, så det blev glass och sakta strosande hemåt i solskenet. Av vår kulturella eftermiddag blev intet, kan man ju säga. Men sol och glass och hand i hand blev en rogivande eftermiddag, och det duger ju alldeles utmärkt, det också!

Annonser

Om Ewa

Ju äldre jag blir desto mer fascinerad blir jag av möten. Inte sammanträden, utan de stunder i livet när jag verkligen möter någon - i en blick, i ett samförstånd, i en åsikt, en insikt, en aha-upplevelse. En bebis genomträngande, avslöjande blick, min hundkompis Mira som förstår när jag mår dåligt, bästa vännen L som skickar ett sms just i den stund jag behöver det som mest. Sånt vill jag skriva om!
Det här inlägget postades i Just nu, Vackert. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Tji kultur

  1. Siri skriver:

    Så snopet!
    Kom hem 23.00 och var rejält trött,sov som en stock inatt. Nu är byrån monterad och vi har legat ute i solen hela dagen 🙂
    Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s