Liv, död och vänskap


Sitter med vännen Lena i timrad stuga i Gästrikland. Kristina från Dufvemåla i högtalarna, Lena stickar och jag går igenom dagens bilder. Nyservad kamera, nytt objektiv – var ju tvungen att testa. Det var 9 grader varmt, solen sken och vi tog en lååång vårpromenad med hunden Mira.

Vitsippor i massor, några klungor blåsippor, trotsiga tussilago bland murknade fjolårslöv. Små knoppar på alla träd och buskar. Citronfjärilar och Påfågelsöga. En död bofink i diket, och en död groda, tillplattad av bildäck, förmodligen.

Vi var lite som barn, såg detaljerna, förundrades över livet (och grodans död) – livet, som återvänder varje år. Sist vi gick här (förra sommaren) plockade vi vildhallon, blåbär och kantareller. Vi var inte lika styva i korken som musikalens Robert som gav sig iväg att söka guldet som bara blev till sand… Vi lyckades bara aningen bättre, men fick i alla fall tillräckligt för att göra lite drottningsylt till frukostfilen.

Idag plockade vi inte med oss något, mer än kamerans bilder. Njöt av naturen och påmindes om att det bästa i livet är gratis. I stugvärmen och brasans värmande sprak lever vi oss in i Karl Oskars och Kristinas dramatiska kamp. Jag har faktiskt aldrig hört hela musikalen, men Lena fyller i mina kunskapsluckor och blir som en sufflör genom sångerna. ”Nu sjunger Karl Oskar ut sin ångest på båten, när Kristina ligger dödsjuk och han ångrar att han övertalade henne att åka till Amerika”. ”Här skäller Karl Oskar ut Robert för att han misslyckats”. Och vänskapens visa, när Kristina och byhoran blir vänner, påminner oss om vår snart 30-åriga vänskap.

Vi har vår tjejpratarhelg, vi lagar mat, promenerar, gosar med Mira, gråter och skrattar, löser korsord och gör ingenting. Och vi har ett helt dygn kvar. ”Ett underverk, ett Herrans underverk” är det att vi har varann.

”Vänskapen till dej den har jag fått … för alla tider till tröst och glädje i stort och smått!”

Annonser

Om Ewa

Ju äldre jag blir desto mer fascinerad blir jag av möten. Inte sammanträden, utan de stunder i livet när jag verkligen möter någon - i en blick, i ett samförstånd, i en åsikt, en insikt, en aha-upplevelse. En bebis genomträngande, avslöjande blick, min hundkompis Mira som förstår när jag mår dåligt, bästa vännen L som skickar ett sms just i den stund jag behöver det som mest. Sånt vill jag skriva om!
Det här inlägget postades i Just nu. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Liv, död och vänskap

  1. Margaretha skriver:

    önskar att jag kunde formulkera mig så bra som du gör. Blir rörd över vad du skriver. Har sett samma saker i dag som ni gjorde mpå promenaden.Blåsippoerna finns hos mig.
    Kram till dig och Lena

  2. Ewa skriver:

    Kram mor!

  3. Lena skriver:

    Tittar tillbaka på det du skrivit, så här långt senare. Du kan verkligen fånga orden!
    Jag minns vår helg och jag ser fram emot vårt kommande möte om någon vecka.
    Massor av kramar!
    Lena

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s