Fast i Europa


Begreppet askonsdag har fått en ny innebörd för mig. I onsdags, i Jerusalem, gick det upp för oss att askmolnet från vulkanutbrottet på Island med stor sannolikhet skulle påverka vår hemresa på fredagen. (By the way: Jag sms:ade ”Skitskitskit” till min sambo, eftersom risken därmed var stor att jag inte skulle komma hem i tid för att fira hans 50-årsdag. Problemet var bara att sms:et gick till en reporter som jag hade haft kontakt med samtidigt. Han hade intervjuat ärkebiskopen på morgonen, och skickat över artikeln för godkännande. Jag fick snabbt ett ”?” tillbaka och insåg mitt pinsamma misstag. Reportern var förstående till min förklaring, men hoppades att ärkebiskopens recension av artikeln skulle vara mindre kärnfull… Så kan det gå!)

Det finns otroligt mycket att skriva om allt som hänt sen dess. Förmodligen har Svenska kyrkan aldrig haft så mycket folk strandsatta i världen samtidigt, och kontakter har tagits kors och tvärs över jorden. 35 personer på Malta, sex biskopar i Istanbul, vårt gäng på sex personer hamnade efter orolig väntan i Tel Aviv i alla fall i Wien strax innan den flygplatsen stängdes, sen vi hittade ytterligare en arbetskamrat i Wien, och så var/är det några biskopar på egen hand på väg från Strasbourg, Wien och Zürich… Vår resebyrå har haft bråda dagar och fått mobilisera alla krafter till jobb hela helgen.

Just nu har jag stigit på ett tåg i Malmö som redan borde ha avgått mot Stockholm. Än så länge står det still pga nåt tekniskt fel… Så nära målet – och så långt bort… Om vi nu kommer fram till Uppsala vid midnatt, så är det två dygn senare än planerat och då har vi haft tur. Efter en natt i Wien lyckades vi få nattåg till Hamburg, och visserligen försenade till Hamburg missade vi planerad anslutning men tog oss snabbare än väntat till Köpenhamn och kunde ta oss över sundet till Malmö för det bokade tåg vi nu sitter på. Två timmars väntan i Malmö kändes lång – men hela tiden har vi tänkt på Istanbulgänget som fortfarande har det tufft. Lååång bussfärd till Grekland, i natt båt till Italien, förhoppningsvis vidare med tåg till Milano, men där ser det ut att ta stopp. Svenska församlingen i Rom har kontakter med svenskar i Milano och med hjälp av vårt folk från Kyrkokansliet undersöks nu allt för att hjälpa dem hem.

Advertisements

Om Ewa

Ju äldre jag blir desto mer fascinerad blir jag av möten. Inte sammanträden, utan de stunder i livet när jag verkligen möter någon - i en blick, i ett samförstånd, i en åsikt, en insikt, en aha-upplevelse. En bebis genomträngande, avslöjande blick, min hundkompis Mira som förstår när jag mår dåligt, bästa vännen L som skickar ett sms just i den stund jag behöver det som mest. Sånt vill jag skriva om!
Det här inlägget postades i Just nu. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Fast i Europa

  1. Lars C skriver:

    Så då kanske man kan kalla dig Askungen nu då?

  2. Ewa skriver:

    😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s