Provocerad


I morse blev jag provocerad. Vi besökte Klippmoskén och blev guidade av en beskäftig man som hunsade hela sällskapet. Jag menar, jag har inget emot att ta seden dit jag kommer, t ex täcka huvudet med en sjal, och ta av mig skorna när jag ska in i en moské. Men att styra ut oss kvinnor som den här mannen gjorde var överdrivet och sanslöst, kände jag. Vi hade täckta axlar och trekvartsbyxor men det räckte inte. Långkjol på och långärmat eller stor sjal. Sen bestämde han hela tiden var vi skulle stå i moskén, pekade och styrde och ropade så jag blev riktigt irriterad. Måttet rågades när han sa åt en biskop att stoppa korset i fickan så det inte syntes. Men hallå! Respekt må så vara, men var fanns respekten för den religion som vi representerade?! Vi kunde gå med på att se ut som påskkärringar, men ett kors måste väl en biskop få ha på magen. Men när gubben skulle styra o ställa även vid gruppfotot som jag skulle ta så röt jag till och fick som jag ville. Ha!

Fredsduva med skyddsväst...

Sen Betlehem. Dags att ta sig igenom en riktig checkpoint. Det gick som smort. Vi var i stort sett ensamma som skulle igenom, och viftades bara förbi. Men bara miljön, och tanken på att ta sig igenom här varje dags i morgon- och kvällsrusning. Hu! På Betlehem-sidan blev vi stående en stund för lite information från en följeslagare, och vem dök upp då? Först kom tv-kamerorna och sen Tony Blair. Minsann. Han är koordinator för den s k Kvartetten (Ryssland, USA, FN och EU) som förhandlar i fredsfrågan, och besökte checkpointen. Vänligt leende trots den trängsel som uppstod kring honom, och hälsade glatt på biskoparna. Martin Lind stod närmast.

Besökte en skola, Dar Al Kalim, och mötte lekande, glada kristna och muslimska barn. En fin skola, som drivs av Lutherska kyrkan. Kanske ett sätt att få kristna att stanna kvar i området, de blir allt färre. Barnen var i alla fall söta.

Nå, jag har varit krasslig idag, det blir inte så djupa tankar. Men att se muren än tydligare i dag väckte naturligtvis gårdagens tankar till liv. Bär med mig mötena. Annars var Betlehem precis så mysigt som jag mindes det. Liv och rörelse på gatorna, försäljare och goda dofter från mat. Och senaste modet till salu…

Advertisements

Om Ewa

Ju äldre jag blir desto mer fascinerad blir jag av möten. Inte sammanträden, utan de stunder i livet när jag verkligen möter någon - i en blick, i ett samförstånd, i en åsikt, en insikt, en aha-upplevelse. En bebis genomträngande, avslöjande blick, min hundkompis Mira som förstår när jag mår dåligt, bästa vännen L som skickar ett sms just i den stund jag behöver det som mest. Sånt vill jag skriva om!
Det här inlägget postades i Just nu. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Provocerad

  1. Herta skriver:

    Denna skola missade vi. Finns det två skolor i Betlehem där både barn från kristna och muslimska palestinska familjer studerar. Den skola vi gästade hette SIRA skolan. Grundades av en svensk missionspastor för en massa långa år sedan. Styrelsen finns i Sverige men där arbetade både kristna och muslimska lärare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s