Långfredag


Långfredagsgudstjänst i Missionskyrkan. Sist satt jag där ensam, i dag med M. Väldigt avskalad gudstjänst, inga krusiduller. Röda rosor på altaret, bibeltexter, vi levde oss in i vad som hände.
Plötsligt kom solen in genom det stora sidofönstret och lyste upp M och mej. Jag kände mej sedd av Gud, och det blev extra betydelsefullt i den stund som vi just var i. Gud är död – men lever.
Långfredagen blev påskdag. Prästen släckte stearinljuset, tog korset under armen och gick ut under tystnad. Vi tog på våra jackor och gick ut till livet och solen och nuet.
Döden och livet vandrar tillsammans – och livet leder.

Advertisements

Om Ewa

Ju äldre jag blir desto mer fascinerad blir jag av möten. Inte sammanträden, utan de stunder i livet när jag verkligen möter någon - i en blick, i ett samförstånd, i en åsikt, en insikt, en aha-upplevelse. En bebis genomträngande, avslöjande blick, min hundkompis Mira som förstår när jag mår dåligt, bästa vännen L som skickar ett sms just i den stund jag behöver det som mest. Sånt vill jag skriva om!
Det här inlägget postades i Just nu. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Långfredag

  1. Margaretha skriver:

    En bra beskrivning, vi behöver påminnas ibland att det inte bara finns li -död, det finns också död tilll liv.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s