Rädda små människor


Väldigt vad dagarna går fort. Hade tänkt ta igen allt minusbloggande under Syrienresan, med att blogga desto oftare nu när uppkoppling och annat fungerar. Men så blev det inte.

Tappade nämligen helt koncepterna när jag hade sett Uppdrag Granskning i tisdags, om våldtäkterna och deras efterspel i Bjästa. Jag var så upprörd, liksom alla andra, efteråt och hade tänkt skriva hur mycket som helst – men klarade inte att sätta tankarna på pränt. Sen insåg jag att det var bättre att coola ner lite, i stället för att skriva i affekt, men det gick inte så bra dagen efter heller, och inte dagen efter det… och så gick dagarna.

Mycket snack vid fikaborden på jobbet, förstås, och på Facebook, och i tidningarna, och i tv-nyheterna, och i SVT Debatt på torsdagen. På jobbet blir jag berörd på så vis att två präster varit synliga i sammanhanget, och gjort släta figurer. Och vad tycker Svenska kyrkan (läs: ärkebiskopen m fl) om det?  Telefonerna ringer på Svenska kyrkans informationsservice, och ja, vem kan klandra de upprörda?

Sen finns det ju alltid fler sidor av varje medialt stor händelse. Åtminstone finns det alltid människor, och den mänskliga sidan är ju den som både orsakar problemen och samtidigt kan göra varje händelse aningen mer begriplig. Jag vet att prästens kollegor och församlingsbor uppskattar honom, om än inte det han sa i programmet, och det är ju också en människa med känslor och oförmågor och tillkortakommanden. Som en vän skrev, ”tänk om Uppdrag Granskning kom till mig på min sämsta dag på jobbet…?”. Hemska tanke.

Jag försvarar inte hans uttalanden och agerande. Jag bara tycker det är så intressant att livet så sällan är svart eller vitt, fastän vi ibland skulle vilja ha det så. Det vore lättare att bara få vara arg och skälla på en korkad ung pojke med snedvriden kvinnosyn, eller den aningslöse prästen. Så visar det sig att de är människor som behöver stöttning och hjälp.

Kan det t o m vara så att hela vuxensamhället i Bjästa består av rädda, ledsna, små människor som inte kan stå ut med tanken att en attraktiv och social pojke kan begå övergrepp? Så till den grad rädda att de ger sig på en redan utsatt flicka. Det är inte lätt att vara människa. Gud bevare oss.

Annonser

Om Ewa

Ju äldre jag blir desto mer fascinerad blir jag av möten. Inte sammanträden, utan de stunder i livet när jag verkligen möter någon - i en blick, i ett samförstånd, i en åsikt, en insikt, en aha-upplevelse. En bebis genomträngande, avslöjande blick, min hundkompis Mira som förstår när jag mår dåligt, bästa vännen L som skickar ett sms just i den stund jag behöver det som mest. Sånt vill jag skriva om!
Det här inlägget postades i Reflektion. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Rädda små människor

  1. Margaretha skriver:

    återigen – BRA skrivet.
    Små stora rädda människor –
    fel cilvilkurageutfall.
    Kan en präst neka någon tillgång till kyrkans offentliga möten.
    Kunde han nekat pojkens ”demonstration? Ja.

  2. Ewa skriver:

    Verkar tyvärr som om det finns inte bara ett ”Bjästa” i Sverige… när ska vi vuxna ta vårt ansvar?

  3. Siri skriver:

    Helt rätt!
    Kan inte vi vuxna ta ansvar kan vi inte begära att ungdomarna ska det heller…
    Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s