Fri att vara kristen


IN GOD WE TRUST står det med stora bokstäver på bakrutan på en buss. Lysande neonkors i olika färger på bostadstaken. Ikoner på instrumentbrädan i bilen. Blinkande Jesus- och Mariafigurer i butiker, restauranger och på offentliga platser kan man tycka vad man vill om – men jag har tillbringat en vecka i den kristna delen av Damaskus, där människor stoltserar öppet och gärna med att de är kristna.

Har rest tillsammans med ärkebiskopen och en stor delegation från Sveriges Kristna Råd och Svenska kyrkan, på inbjudan från det syrisk-ortodoxa patriarkatet, och vi har besökt många olika kristna traditioner – ortodoxa, katolska och evangeliska. Vissa i delegationen fick också träffa landets president, men alla fick träffa religionsministern och den muslimske stormuftin (charmig typ).

Dessutom träffade vi svenska studerande på det syrisk-ortodoxa prästseminariet, och ett större antal kristna irakiska flyktingar som tålmodigt väntar och väntar på besked om sin framtid. I Syrien får de inte stanna, hoppet står till länder som t ex Sverige och USA. Länder som ännu inte begripit att familjer vill leva ihop (hur kan man ge uppehållstillstånd till bara ena parten i ett gift par???), eller det faktum att en person är kristen är tillräckligt för att bli förföljd. Men här ska man bevisa att man hotas personligen, annars blir man avvisad.

Jag fick många tankeställare under det veckolånga besöket. Köpte en nyckelhållare i form av ett Jesusansikte, ganska kitschigt, men kände att en sån liten grej kanske kan påminna mig om privilegiet att leva i ett fritt land och kunna tro på Jesus precis hur mycket jag vill.

Grejen är väl bara att jag aldrig ens kommer att få frågan. Ett kors i halsbandet eller Jesusansikte i nyckelringen lär inte väcka någons nyfikenhet i Sverige. Kanske ett neonkors på balkongen?

Annonser

Om Ewa

Ju äldre jag blir desto mer fascinerad blir jag av möten. Inte sammanträden, utan de stunder i livet när jag verkligen möter någon - i en blick, i ett samförstånd, i en åsikt, en insikt, en aha-upplevelse. En bebis genomträngande, avslöjande blick, min hundkompis Mira som förstår när jag mår dåligt, bästa vännen L som skickar ett sms just i den stund jag behöver det som mest. Sånt vill jag skriva om!
Det här inlägget postades i Just nu. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Fri att vara kristen

  1. Margaretha skriver:

    Kors i halskedjan bryr sig ingen om. Förr var det ett tecken på att man var kristen. Träffade några svenskar i Israel, är de såg mitt kors så blev de jätteglada över att träffa svenska kristna.
    Men möjligen kan någon fråga om nyckelringen eller åtminstone fnysa åt det..
    Why not ett litet neonkors på balkongräcket.. finns det såna?
    Kram
    Bra skrivet

  2. Margaretha skriver:

    Läste en gång till – det är såååå bra skrivet. Jag tycker du ska sätta in det i både sv.ky.tidning och Budis
    Kramis

  3. Siri skriver:

    Du är så duktig på att skriva! Du borde skriva en resememoarbok typ 😉
    Saknar dig!

  4. manderia skriver:

    Vad glad jag blir! Ledsen att jag svarar så sent, men jag har inte bloggat på länge nu, inte ens varit in och kollat. Ska försöka ändra på det – men nu är det väldigt mycket resande framöver. Tre utlandsresor i april – få se hur det är med uppkoppling och tid att skriva, men jag ska göra mitt bästa. Puss på er!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s