Skönsöndag


Frukost på sängen med kuddprat och läsning i DN/UNT. Båda tidningarna hade skrivit om Vinterhatarklubben – ett 25-tal damer i åldrarna 20-70 som inför varandra gnäller allt vad de kan över vintern och absolut inte utövar nån vintersport. Enda undantagen är om man riskerar sin hälsa eller skilsmässa, då kan det gå an.

Läste också om DN:s fotograf Paul Hansen som vunnit pris som årets bästa pressfotograf i världen. Fastnade i stor förundran över förstasidesbilden av en pytteliten bebishand som sticker upp i luften från en liten sjukhussäng. En symbol för livskraft och överlevnad – fantastiskt rörande. Jag har träffat Paul en gång, när han fotograferade KG Hammar. Han kändes äkta och ödmjuk, och det intrycket förstärktes när jag läste ett citat i DN: ”Vi journalister skriver och fotar ofta de som sjunger bäst, vinner mest, har mest makt eller de som har det sämst och som vi ska tycka synd om. Jag vill berätta om människor så att de inte bara reduceras till sin egen svaghet.”

Något att tänka på i kris- och katastroftider – Haiti, Madeira, you name it. Människor dör av för lite vatten eller för mycket vatten och frågan är vad som är klimateffekter. Men svenskarna går och fryser, för mycket fruset vatten och tunnelbanorna glider förbi stationerna för att bromsarna inte fungerar på isbelagda rälsar, och alla SJ-tåg är försenade. Vi får plötsligt lära oss att bli sittande overksamma, träna tålamodet, men vi har ju bevars uppkoppling via mobilerna och kan både mejla och tala om för alla på Facebook exakt var vi befinner oss. Om inte annat kan vi ju heja på Helena Jonsson eller Anja eller Björn i OS, för medaljhoppen lever fortfarande.

Men denna kalla dag (-13) blev det både besök på favoritcaféet och en tur till Enköping för att hämta två fnittrande töser som varit på övernattningsparty. Träningen hann jag också med och sedan en dubbeldejt med töserna, en rejäl måltid på Texas Longhorn. Gottgottigottgott.

Annonser

Om Ewa

Ju äldre jag blir desto mer fascinerad blir jag av möten. Inte sammanträden, utan de stunder i livet när jag verkligen möter någon - i en blick, i ett samförstånd, i en åsikt, en insikt, en aha-upplevelse. En bebis genomträngande, avslöjande blick, min hundkompis Mira som förstår när jag mår dåligt, bästa vännen L som skickar ett sms just i den stund jag behöver det som mest. Sånt vill jag skriva om!
Det här inlägget postades i Just nu. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Skönsöndag

  1. Sanna skriver:

    Jag vill också gå på dubbeldejt med er!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s