Vinnare och…?


Charlotte Kalla tog OS-guld i dag, vilken hjälte. Jublande gör hon vågen och berättar i tv att det känns ”helt crazy”. Kan förstå det. Själv tycker jag det känns crazy att åka skidor över huvud taget, men det är jag, det.

Men jag har ägnat dagen åt helt andra saker. Den slutade med en presskonferens kl 20.30 – mycket udda tid för sådana aktiviteter – och ämnet var en lösning av förtroendekrisen i Växjö stift. Där finns det ingen vinnare, men många kloka människor har slagit sina huvuden ihop och sent omsider presenterades ett resultat av dagens och de senaste veckornas samtal och tankemödor. En biskop avgår och kommer få nytt jobb. Man brukar säga att man lär sig mycket av kriser, och må så vara – men det är dyrköpt lärdom. Skulle tro att de flesta i det här fallet hellre hade varit utan den erfarenheten.

Själv har jag definitivt lärt mig mycket. Att jobba med media i en kris, balansera kunskaper och vetskaper, förmedla rätt sorts information till rätt personer, formulera budskap, tänka i scenarier, öva flexibiltet och inte minst få se ett annat perspektiv än det nationella där jag har mitt dagliga värv. Jättebra för mig, men naturligtvis med en stor portion ödmjukhet – jag har ju inte drabbats av problemen.

Går därför och lägger mig (ännu en natt på hotell) med blandade känslor. Dagen slutade med ett konstruktivt resultat men utifrån stora påfrestningar. Många sargade människor. Ett stort arbete som ligger framför. Att oplanerat sätta igång processen att välja ny biskop, dessutom, kommer att ta tid och krafter i anspråk.

Måtte vi aldrig glömma att det är ju människor det gäller. Överallt och jämt. Oavsett position och funktion.

Advertisements

Om Ewa

Ju äldre jag blir desto mer fascinerad blir jag av möten. Inte sammanträden, utan de stunder i livet när jag verkligen möter någon - i en blick, i ett samförstånd, i en åsikt, en insikt, en aha-upplevelse. En bebis genomträngande, avslöjande blick, min hundkompis Mira som förstår när jag mår dåligt, bästa vännen L som skickar ett sms just i den stund jag behöver det som mest. Sånt vill jag skriva om!
Det här inlägget postades i Just nu, Reflektion. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s