Tvära kast


Ibland är det tvära kast i tillvaron. I fredags var jag så trött efter en intensiv arbetsdag att jag skippade inledningen av Teologifestivalen. La mig i sängen, bloggade och tittade på tv i stället. På spåret och Skavlan var lagom fredagsunderhållning innan jag sussade gott.

Lördag hade energin återvänt, så det blev en lång festivaldag. Deltog i ”strömmen” om tro som resurs för jämställdhet, med bl a ärkebiskopen, en svensk judisk kvinna och en norsk muslimsk kvinna. Intressant på många sätt. Det var bra att vi deltagare blev insläppta och det fördes ett ganska bra samtal både i bikupor och i stor grupp. Och som vanligt var det där jag fick ut mest. Pratade dels med två unga kvinnor som hade många och bitvis arga tankar om snedbalansen mellan män och kvinnor i vår svenska kyrka, och med en präst som heter Anna som tänkte precis som jag om en hel del som sades. Bland annat tyckte vi båda att panelen, framför allt de båda kvinnorna, pratade mer om tron som hinder för jämställdhet än som resurs. Och vi fick igång lite tankeutbyte kring just det lite senare.

Mitt inlägg i samtalet genererade ett par intressanta kontakter. En ung tjej som kom och delade sina tankar i kaffepausen, och en facebook-kompis som satte sig bredvid mig i universitetshuset trapphall efteråt. Vi hade en dryg timme till nästa programpunkt och delade tankar med varann. Fler kom till och så blev det ett glas vin i saluhallens bistro, vid brasan. Jag som bespetsat mig på att sitta ensam tills buffén började.

Måste också säga att festivalkvällens program blev alldeles lysande. Proffsigt, bra musik, goda ord, en röd tråd av teologiska tankar och uttryck, judisk sång och muslimsk recitation och ”Var inte rädd” av Ylva Eggehorn som fick teologipriset Silverkeruben. Härliga Anci Hjulström med kollegor som lotsade genom en ljus- och ljudkavalkad som höll uppmärksamheten uppe hela programmet igenom. Jag var glad när jag gick ut i vinterkvällen. Dessutom med trevligt sällskap ännu en gång. Tänk, så många goda möten på en och samma dag!

Nu sitter jag i ett litet hotellrum i Växjö. Åkte i ett lika litet flygplan hit. Tjänsteresa och plötsligt lite ensam. Men med en god känsla från helgen. Jag gillar människor!

Annonser

Om Ewa

Ju äldre jag blir desto mer fascinerad blir jag av möten. Inte sammanträden, utan de stunder i livet när jag verkligen möter någon - i en blick, i ett samförstånd, i en åsikt, en insikt, en aha-upplevelse. En bebis genomträngande, avslöjande blick, min hundkompis Mira som förstår när jag mår dåligt, bästa vännen L som skickar ett sms just i den stund jag behöver det som mest. Sånt vill jag skriva om!
Det här inlägget postades i Möten. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Tvära kast

  1. Sanna skriver:

    Det är så skönt när man är ensam men upptäcker att man är ganska glad ändå.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s