Hur mysigt som helst


Stina, syrran, mamma och jag – bara Sanna som saknas i morgonmyset på juldagsmorgonen. Trångt, varmt och så där lagom julfnittrigt. Men Sanna var sjuk och låg och hostade, synd om henne.

Idag är hon mycket piggare och vi har annandagsshoppat i Umeå, samtidigt som hela Västerbottens befolkning. Känns det som. Köpte billiga och roliga julkort (de får ni nästa år, go’vänner!), fikade med mina kära och längtade inte efter nåt, utom Magnus. Annars var det mesta alldeles kanonfint. Vi gjorde ett litet försök att gå in på populära fiket NK, där jag hängde med kompisarna under min studietid på Strömbäcks folkhögskola, men när de som kom ner för  trappen bara skakade på hvudet insåg vi det lönlösa.

Myset fortsätter hemma hos mamma. Vi spelar sällskapsspel – Tiotusen och Mexican Train. Syrran överlägsen, men har jag otur i spel så räknar jag med att ha tur i kärlek. Mest synd om Stina – nu ä hon bitter. Men det är dags för revansch!

Måste bara avsluta med min pappas hemsnickrade tomte som står ute i snön. Så finns han med oss, om än från ovan.

Advertisements

Om Ewa

Ju äldre jag blir desto mer fascinerad blir jag av möten. Inte sammanträden, utan de stunder i livet när jag verkligen möter någon - i en blick, i ett samförstånd, i en åsikt, en insikt, en aha-upplevelse. En bebis genomträngande, avslöjande blick, min hundkompis Mira som förstår när jag mår dåligt, bästa vännen L som skickar ett sms just i den stund jag behöver det som mest. Sånt vill jag skriva om!
Det här inlägget postades i Just nu. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s