Dan före dan före dan


Läser på Facebook om alla som städar och pyntar och slår in klappar och känner mej konstig som ska åka bort och inte lägger ner en massa tid på städning och pyntning. Men så inser jag plötsligt, så här kl 22.25 kvällen innan jag och döttrarna ska upp i ottan för att flyga norrut, att de senaste dagarna har präglats av – just det, städa, julpynta, köpa och slå in julklappar. Konstigt hur man kan lura sig själv.

Firade dessutom lite jul med min Magnus redan i lördags, i Kungsör. Åt dopp i grytan, nygjord julskinka och Janssons. Julklappar bytte vi i söndags, hemma hos mig. Sen har han hjälpt mej med graninköp och en väldig massa annat – och när allt är klart och fint firar vi jul på rätt datum på varsitt håll med våra respektive barn och släkt. Så kan det vara när man träffas i mogen ålder!

Och så har Sanna kommit hem över jul, från Irland. Jag är glad som en lärka att ha båda döttrarna hemma, men Sanna snörvlar och snorar, inte pigg alls. Det får bli en lugn jul. Det ser jag fram emot!

Annonser

Om Ewa

Ju äldre jag blir desto mer fascinerad blir jag av möten. Inte sammanträden, utan de stunder i livet när jag verkligen möter någon - i en blick, i ett samförstånd, i en åsikt, en insikt, en aha-upplevelse. En bebis genomträngande, avslöjande blick, min hundkompis Mira som förstår när jag mår dåligt, bästa vännen L som skickar ett sms just i den stund jag behöver det som mest. Sånt vill jag skriva om!
Det här inlägget postades i Reflektion. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s