Fantastiskt ensam


Jag tycker så otroligt mycket om sällskap, men ikväll njuter jag av tystnad, ensamhet, möjligen dotterns sällskap (varför kan tonåringar aldrig  bestämma nåt i förväg?), och bara av känslan att jag kan göra vad jag vill – om jag vill.

Och det jag vill är att stanna hemma, skrota runt i mysbrallor, tända ljus, dricka glögg, se på tv, slockna i soffan, vakna och fullkomligt radera ut allt som har med jobbet att göra.

Visst ja. Jag har ju pressjour. Nå, men nästan allt, då.

Annonser

Om Ewa

Ju äldre jag blir desto mer fascinerad blir jag av möten. Inte sammanträden, utan de stunder i livet när jag verkligen möter någon - i en blick, i ett samförstånd, i en åsikt, en insikt, en aha-upplevelse. En bebis genomträngande, avslöjande blick, min hundkompis Mira som förstår när jag mår dåligt, bästa vännen L som skickar ett sms just i den stund jag behöver det som mest. Sånt vill jag skriva om!
Det här inlägget postades i Relationer. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Fantastiskt ensam

  1. Sanna skriver:

    SV; Tja, inte släkting egentligen. Eller och Agnes moster Ylva är det som ska ha luciagudstjänst imorgon 🙂 Hon kontaktade mig på facebook och bjöd dit mig, vi ska ta en fika eller nåt efteråt också.

  2. Lars Cornell skriver:

    Hej pressjouren !
    Jag vill göra dig uppmärksam på följande som jag hittade på
    http://www.stockholminitiative.com/politik/vetenskapen-blir-tro-tro-blir-vetenskap/

    ”Den överdrivna politiska fokusering på koldioxid som Svenska kyrkan nu driver hotar dessvärre att dra enorma resurser från angelägna områden till rena nonsensåtgärder.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s