Glada prickar och sol


På väg till ljusterapin i morse såg jag:
1. en kvinna i röd ullkappa med stora svarta prickar på. Den var så fin och jag blev glad bara av att se den. Skulle gärna haft en sån själv!
2. den jättestora fullmånen intill domkyrkans torn. Vacker och hoppingivande på nåt sätt.

På väg från ljusterapin hade solen tittat fram, och gjorde den redan vackra frosten ännu vackrare. Det glimmade och gjorde tillvaron ljusare.

Annonser

Om Ewa

Ju äldre jag blir desto mer fascinerad blir jag av möten. Inte sammanträden, utan de stunder i livet när jag verkligen möter någon - i en blick, i ett samförstånd, i en åsikt, en insikt, en aha-upplevelse. En bebis genomträngande, avslöjande blick, min hundkompis Mira som förstår när jag mår dåligt, bästa vännen L som skickar ett sms just i den stund jag behöver det som mest. Sånt vill jag skriva om!
Det här inlägget postades i Reflektion. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s