Delar av hela världen


_DSC3828Klockan 12 en gråmulen oktoberlördag, det är två plusgrader ute och jag är allt annat än utåtriktad och solidarisk med resten av världen. En och en halv timme senare går jag ut från Uppsala Konsert&Kongress och fryser inte längre. Har hört, sett, upplevt, känt, glatts åt uruppförandet av Anders Nybergs ”Kvintessens!”, med en hundramannakör och sångsolister från de fyra väderstrecken: Jordsånger från Nord, Eldssånger från Syd, Vattensånger från Väst och Luftsånger från Öst.

Solisterna förenades till slut i nya klanger och rytmer, där helheten blev viktigast men alla delarna nödvändiga. Du är vågvaggad, eldfödd, luftlyft, trädburen…

_DSC3862Jag är ingen musikrecensent och kan inte beskriva föreställningen med facktermer. Jag kan inte sätta ord på vilken sorts musik som framfördes. Men jag blev glad, såg mig omkring och såg andra bli glada. Jag gungade med i rytmerna och kände andra göra likadant. Den gravida solistens ljuva stämma, dansarens mjuka rörelser till en fantastisk speakerröst som talade om miraklernas mylla, vindens och glädjens kraft, den stilla elden i hjärtat och vågens tecken, en härlig medryckande blandning av röster, kulturer, rörelser, bilder, ljus – det var Hela Världens Musik på en enda scen.

Det är svårt att skriva om en upplevelse i ord och ton. Jag vill bara dela med mig av en varm lördagskänsla. ”Som trädet som brutits av vinden, Som himlen vid aftonens brand, som avskedets smekning på kinden, vill jag vila i din kärleks hand” klingar Anders Nybergs ord och jag vilar, vilar genom föreställningen som utmynnar i ett sprakande, unisont : ”Together, vi are creating! Together, participating! Together, we’re celebrating: A world culture of peace”.

Uppsala känns genast varmare denna sista oktoberdag. Och jag är hemma i världen.

Foto: Magnus Aronson

PS. Konserten var en del av Svenska kyrkans projekt Hela världens musik och fortsätter till Eskilstuna, Växjö, Stockholm, Göteborg och Skara under 2010. Grattis – ni som bor där!

Advertisements

Om Ewa

Ju äldre jag blir desto mer fascinerad blir jag av möten. Inte sammanträden, utan de stunder i livet när jag verkligen möter någon - i en blick, i ett samförstånd, i en åsikt, en insikt, en aha-upplevelse. En bebis genomträngande, avslöjande blick, min hundkompis Mira som förstår när jag mår dåligt, bästa vännen L som skickar ett sms just i den stund jag behöver det som mest. Sånt vill jag skriva om!
Det här inlägget postades i Berörd, Vackert. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s