Namn med mera


Vad skriver man när det inte finns nåt att skriva om? Har suttit på styrelsemöte i bostadsrättsföreningen i kväll – sitter som suppleant och sa väl mest ja för tillfredsställelsen i att vara garanterat yngst i sammanhanget…

Men de har intressanta namn, mina styrelsekollegor. Vi har en Vega, en Lola och i valberedningen sitter en Gude. Nån gång skulle jag vilja fråga var de har fått sina namn ifrån – vågar man det?

Själv är jag väldigt förtjust i det gamla släktnamnet Manderia. Jag har vaga minnen av min mammas moster som hette Stina Manderia, men det är inte därför. Jag tycker det är lite fint helt enkelt. Betydligt vackrare än hennes syster Nellys andranamn: Konkordia…

Min mormor hette Siri Ottilia. Och henne minns jag med värme. En riktigt gammaldags rundlagd mormor med vitt hår.

Advertisements

Om Ewa

Ju äldre jag blir desto mer fascinerad blir jag av möten. Inte sammanträden, utan de stunder i livet när jag verkligen möter någon - i en blick, i ett samförstånd, i en åsikt, en insikt, en aha-upplevelse. En bebis genomträngande, avslöjande blick, min hundkompis Mira som förstår när jag mår dåligt, bästa vännen L som skickar ett sms just i den stund jag behöver det som mest. Sånt vill jag skriva om!
Det här inlägget postades i Relationer. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s