En själ i morgonrock


”Om man har nåden att röra en annan människas liv innebär det att man själv automatiskt blir berörd.” Orden är Tomas Sjödins, han ska tala i Lötenkyrkan i morgon och är intervjuad i UNT i dag. Jag, som nästan alltid slarvläser tidningen, läser plötsligt hela intervjun från början till slut.

Han ska tala om ”Att låta själen gå i morgonrock och tofflor”, om förhållandet mellan vila och växt. Han kallar det ett roligt tal till den hårt slitande människan.

Och så har han kommit på att man kan vara glad och ledsen samtidigt. Har man förlorat två barn, så hoppas jag verkligen att det är sant. Hur skulle man annars överleva?

Advertisements

Om Ewa

Ju äldre jag blir desto mer fascinerad blir jag av möten. Inte sammanträden, utan de stunder i livet när jag verkligen möter någon - i en blick, i ett samförstånd, i en åsikt, en insikt, en aha-upplevelse. En bebis genomträngande, avslöjande blick, min hundkompis Mira som förstår när jag mår dåligt, bästa vännen L som skickar ett sms just i den stund jag behöver det som mest. Sånt vill jag skriva om!
Det här inlägget postades i Relationer. Bokmärk permalänken.

En kommentar till En själ i morgonrock

  1. Sanna skriver:

    Hoppas det blir bra! Och du är snygg du med morsan 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s