Three nights in Bangkok


DSC_0205
”Peace” ropade Ekraj Sabur och fick svar av unga röster från Pakistan, Japan, Bangladesh och andra asiatiska länder: ”I love you”. De livade upp den interreligiösa klimatkonsultationen i Bangkok nyligen, jag var där i jobbet för att lyssna och lära.

Ekraj Sabur är son till en av undertecknarna av klimatmanifestet som antogs i Uppsala förra hösten. Sabur den äldre är också generalsekreterare för Asian Muslim Action Network, arrangör för Bangkok-mötet. En eldsjäl, som drivs av tanken på religionernas stora möjligheter att påverka i klimatfrågan.

– Världen är en enorm plats men vi är alla kopplade till varandra på något sätt, sade han i sin välkomsthälsning.

DSC_0121En katolsk nunna, en koranreciterande muslim, en ung buddhist och en sjungande hindu inledde med varsin bön, sedan höll deltagarna varandra i hand och bad med gemensamma ord. Mr Sabur såg ut att mysa, kanske blev en vision verklighet i detta ögonblick?

Mötet karaktäriserades av delande. Korta föreläsningar, visdomar från minst fem olika religioner, män och kvinnor med doktorstitlar, unga människor i början av sitt engagemang och karriär. Något problemorienterat men mest av allt konstruktivt – vad kan vi göra tillsammans?

– Man kan förneka, ignorera, bortförklara… men också utmana och bekämpa. Det behövs action! säger en ung muslim om att det nu växer mango i Kathmandu och snön blir alltmer sällsynt.

– Naturen är del av våra kroppar, vi måste börja i oss själva, tycker Fransiska från Pakistan.

– Det finns goda skäl för hopp i varje religion, säger ärkebiskopen från Sverige och lyfter fram perspektivet medmänniskan – som kan bo långt, långt bort eller kanske inte ens är född än.

Vad blir det av det här då? Ja, om inte annat så skapades kontakter, visitkort bytte ägare och många lovade att höra av sig, skicka material, fortsätta arbetet tillsammans. Ungdomarna presenterade väl genomarbetade analyser, förväntningar och klimatrelaterade krav på såväl utvecklingsländer som rika länder. Hoppet lever. Vilket möte!

Annonser

Om Ewa

Ju äldre jag blir desto mer fascinerad blir jag av möten. Inte sammanträden, utan de stunder i livet när jag verkligen möter någon - i en blick, i ett samförstånd, i en åsikt, en insikt, en aha-upplevelse. En bebis genomträngande, avslöjande blick, min hundkompis Mira som förstår när jag mår dåligt, bästa vännen L som skickar ett sms just i den stund jag behöver det som mest. Sånt vill jag skriva om!
Det här inlägget postades i Relationer. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s