Möten


Möten kan vara ett tråkigt ord. I alla fall om man tänker sammanträde runt ett bord. Kan vara dötrist, sömnpiller, you name it. Kan också vara konstruktiva arbetsmöten – som i min arbetsgrupp på jobbet! – och då händer nåt. Man blir kreativ, konstruktiv, det blir ett utbyte. Man lyssnar, ger och tar emot. Är intresserad av vad som finns på insidan hos andra. Såna möten gillar jag.

Men möten sker också i det lilla, i det tysta. Ett roat leende hos nån man möter på gågatan. En bebis som smilar när man flirtar lite. En människa vars språk man inte förstår.

Jag har många gånger tänkt att jag skulle vilja ”samla” på människor. Jag har rest, och reser, ganska mycket. Det finns människor på andra sidan jorden som har berört mig, som jag bär med mig i hjärtat. Ibland glömmer jag vad de heter men värmen och känslan finns kvar. Vi har mötts – och de människorna betyder något i min vardag. Det vill jag dela med mig av. Här. När det funkar.

Kram på er, alla ”mina” människor!

Annonser

Om Ewa

Ju äldre jag blir desto mer fascinerad blir jag av möten. Inte sammanträden, utan de stunder i livet när jag verkligen möter någon - i en blick, i ett samförstånd, i en åsikt, en insikt, en aha-upplevelse. En bebis genomträngande, avslöjande blick, min hundkompis Mira som förstår när jag mår dåligt, bästa vännen L som skickar ett sms just i den stund jag behöver det som mest. Sånt vill jag skriva om!
Det här inlägget postades i Relationer. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Möten

  1. WAW – larsa och jag pratade i telefon och så sa han nu ska jag läsa mailet som kom Men, det måste ju vara från din Ewa. Samtidigt dök min
    betjänt upp på rutan ochg sa ”You hav mail madam” och det var från dig.

    Så roligt, bra första inlägg.
    Kram
    mama

  2. Gunnar Sjöberg skriver:

    Så rätt. Våra hjärtan rymmer många människor att älska. Och nyckeln till liv är att våga ge och våga ta emot. Det senare är för många så svårt. Pax

  3. Barbro Mellberg skriver:

    Vilken varm blick. Och vilken snygg blogg. Och bra.
    Jag har ofta tänkt på att ordet MÖTE har en dålig klang. ”Jag måste gå på möte.” ”Om vi bara inte hade så många möten….” Det är nog tyvärr så att många möten aldrig innebär något reellt möte. Hjalmar Gullberg har, tycker jag, på ett fint sätt fångat vårt behov av möten:

    Människors möte

    Om i ödslig skog
    ångest dig betog,
    kunde ett flyktigt möte
    vara befrielse nog.

    Giva om vägen besked,
    därpå skiljas i fred:
    sådant var främlingars möte
    enligt uråldrig sed.

    Byta ett ord eller två
    gjorde det lätt att gå.
    Alla människors möte
    borde vara så.

  4. Johan skriver:

    Kul att du är igång med att skriva i denna formen. Mera!

  5. Ewa skriver:

    Tack ni alla underbara vänner! Må er väg gå er till mötes!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s